Full snurr på hästarna

Nu är det full snurr på stallet igen.

De närmsta dagarna startar jag alla de tre starthästar jag har i min vård.

Det är lite kontraster dock.

Imorgon bitte vid 7-tiden när Parkin lastas för avfärd till Gävle väntar ett V75-lopp med 200 000 kronor i första pris. Han är en av 12 hästar som kvalificerat sig för finalerna som den här gången går i Gävle, oftast brukar dessa finaler gå på Solvalla, men den här gången hade jag tur som slapp 15 mil extra (gånger två eftersom det är returresa också).

De som känner mig vet att jag drar mig för att resa långt, och att jag brukar ha Gävle som maxgräns, och då brukar det max bli en resa om året dit.

Men det var kontraster jag skulle skriva om.

Efter resan till Gävle under lördagen, behöver jag hålla mig på hemmaplan och då det bara är två mil till Bergsåkers stallbacke, så känns det lämpligt att åka dit på söndag. Där debuterar Lucy Hill i V5-1 på sin nya hemmabana.

Vi fick ett tråkigt läge och är rankad sist i programet.

Nu är det ju en bra häst men hon behöver nog något lopp i kroppen för att kunna hävda sig på riktigt.

Nu har ju läget förbättrats en aning då en häst innanför har strukits, så i nuläget har vi ett sjättespår bakom bilen. Det kan ju bli fler strykningar och det vore ju bra.

Åter till "kontrast-tänket" då det i hennes lopp är mer normala prispengar. Nu kör vi om 25 000 i första pris, vilket är lite drygt tio procent av V75-loppets första pris (eller varför inte vad "körprovisionen" till Henke är på vid eventuell vinst i V75-loppet!).

Nu kör jag ju själv på söndagen så någon körprovision behöver jag inte oroa mig för, snarare om jag får in något överhuvudtaget

Och för att dra kontrasten till ytterligheternas gräns så har vi tisdagens övningar.

Då drar jag iväg till Östersund med Prevenue. Där ett "come-backlopp", eller som det heter nuförtiden, ett P21-lopp kan inbringa till vinnaren den fantastiska summan av 3 000 kronor.

Det är den absolut lägsta summan man kan tävla om i totalisatorslopp i Sverige. OM jag lyckas lotsa iväg denna svåra dam och köra så pass att hon kan få sig en matlapp generar denna matlapp löjliga 600 kronor.

När stallavgift och den förvisso blygsamma startanmälningsavgiften är avdragen från denna återstår ca 300 kronor att tanka för, eller något. Men det är ca 17 mil till Östersund från Matfors och lika lång väg hem.

Dessutom kan man ju behöva äta något under den tid man avsätter för denna genuina "travupplevelse".

Om man bortser från den "Ebberöds Bank-verksamhet" det är att ens starta i ett sådant här lopp så ska man också lägga till att detta lopp skuffats undan till denna dags sista, och det är dessutom en vardag.

Enligt programmet så ska det sista loppet gå av stapeln klockan 22. Det innebär att jag knappast är hemma före 2 på natten.

Där har vi en kontrast som heter duga.

Från att tävla om 200 000 spänn ner till 3 000 på ett par dagar.

Nu är ju jag lyckligt lottad som just nu har en häst som KAN vara med och kriga om "de stora pengarna".
Jag har dock varit med alldeles för länge för att glömma bort hur det egentligen är, för större delen av de som håller på med den här sporten.

Då främst små amatörer som kanske inte har det rätta materialet, men ändå hankar sig fram år efter år med hoppet om att få fram en häst som till sist duger.

Det är en ständig kamp om att få in lite pengar emellanåt så att man kan motivera både sig själv och ibland även närstående om att det är värt att lägga det här pengarna på sin hobby eller intresse.

Att då tvingas tävla om, det närmast "skamliga belopp" som faktiskt 3 000 kronor är i sammanhanget i denna mångmiljardomsättande spelindustri som travet blivit, ett hån och en bidragande orsak tror jag till att även gräsrötterna snart fått nog.

Inom idrotten har man ofta pratat om att det krävs "bredd för att skapa topp" och denna sanning har även gällt för travet.

Om man vill ha fler som håller på med trav som aktiva är det nog dags att börja gödsla lite på bredden också. Annars är det snart slut med den typ av trav som i alla fall jag vill ha.

Slut på gnäll nu.

Det är väl Parkin som det fåtal som läser denna blogg helst vill veta något om just nu inför morgondagen.

Spåret: Bortsett från att spåret inte är bra (han gillar inte startpersonalen som sitter bak i startbilen och det skulle ha varit bättre med spår långt in eller långt ut, eller i andra ledet) han kommer inte att galoppera, men han kommer troligen inte att "ta i" förrän bilen släpper fältet och då har dom andra redan ångan uppe.

Banan o Balans spelar nog ingen roll, han är nog sämre med skor än utan, men jag tror att det nog funkar vilket som.

Resan är den längsta han varit ute på men han brukar vara snäll i transporten. Är det "busväder" kan det dock bli lite jobbig att stå på hästfinka i 3-4 timmar.

Mat o Dryck: Han brukar vara dålig på att dricka och vi får väl se hur han gör nu när han blir borta hela dagen. En fördel om han dricker när vi kommer fram, vi har med vatten hemifrån för säkerhets skull.

Formen är största frågetecknet, men han känns oerhört fin och smidig och jag tror aldrig jag känt honom så smidig som nu. Han har dock tränat för lite och för lätt för att jag ska känna mig helt nöjd. Å andra sidan har han tränat hårt i hela sitt liv tidigare och går aldrig annars just några banjobb heller, så jag hoppas det funkar ändå.

Om inte det nu inte går speciellt bra imorgon så hoppas jag vi klarar oss hem utan missöden för jag gruvar mig lite för resan.

Bäst vore om det blev uppehåll och det var plusgrader när vi kommer fram. Då tror jag på en bra peng.

Hej

V75 igen

Nu är det dags för V75-start igen för Parkin då det är finaler på Gävle.

När han blev tvåa på Hagmyren i början av oktober kvalificerade han sig till detta meetings finaler. I klass II är det 200 000 kronor i första pris.

Att de ska hamna i min plånbok är nog en ren och skär utopi.

Jag tror inte att det händer.

I varje fall inte på lördag då förberedelserna inte varit de bästa.

Det är det som är problemet med att bo i Sundsvallstrakten.

Det kommer ju ingen snö att tala om före jul nu för tiden. Det innebär att det är köldgrader utan snö och det innebär i sin tur stenhårda träningsbanor för de allra flesta häromkring.

I alla fall för mig som är amatör.

Så även om hästen är frisk och kry, så är det oerhört svårt att taxera formen och chanserna på lördag. De ifrån södra delarna av landet har med största sannolikhet kunnat träna normalt i alla fall.

Det har inte jag.

Dessutom så gillar jag inte läget speciellt eftersom "junior" är väldigt skeptiskt mot just bilen, och framförallt dom som sitter där i när det gäller autostart.

Vingen är inget problem utan det är just bilen som stör honom och då han har spåren närmast bilen; 4, 5 och 6 vill han gärna stanna på en halv längds avstånd.

Och det går ju inte, då blir det kanske omstart och böter för Henke.

Därför så ville han "träna" lite grann på det momentet innan tävlingarna.

Ett annat moment som kan spela in är vädret på lördag. Kan vi köra barfota, som är ett plus eller blir det skor.

Troligast skor i alla fall bak som det verkar just nu.

Det är många frågetecken,. men då hästen ÄR bra i grunden och det är finaler så vill man ju gärna vara med och leka.

Jag har faktiskt varit med i V75-finaler en gång förut, det var på Solvalla 2002 och det var med Hibbitt som dock var ofräsch och felade bort sig.

Det stora minnet från den gången var annars värmningen då storstjärnor som Varenne och Scarlet Knight var på banan och värmde samtidigt med min "bakgårdshäst".

Dessa båda startade i Jubileumspokalen med 1 miljon i första pris den gången.

Den här gången är det Maharajah och Iceland som är "storstjärnor" och startar i loppet före.

Jag hoppas det går bättre för mig den här gången.

Om inte får jag kanske en ny chans på söndag, då nyförvärvet Lucy Hill troligen gör debut för mig hemma på Bergsåker. Hon tränar bra men är kanske inte helt hundraprocentig i aktionen, jag vill dock gärna testa för att se hur bra hon är - eller inte.

Enligt dom därnere har hon dragit ett ben lite grann utan att dom fått till det. Just det känns dock OK i låga farter, och i banjobbet var hon helt OK, frågan är väl hur hon agerar när det ska gå 6-7 sekunder snabbare?

En som har svårare att komma med är Prevenue som har dåligt med poäng. Möjligen blir det en resa till Östersund på onsdag den 16:e för hennes del.

Jag tycker att det gått dåligt mest varje gång jag farit till Östersund i år, men vad gör man? Det är ju bara dom och Bergsåker som kör nu under senhösten och vintern på mina "breddgrader".

Hon känns fortfarande rätt skaplig i formen och jag tror faktiskt att broddar är hennes grej. Vi testar i alla fall med att starta på i vinter med henne.

De andra två får väl hålla igång med lopp till december i alla fall.

Så är det.

Fel jobb

Fick en ny veterinärräkning idag efter återbesöket på ATG-kliniken.

Och återigen kan man konstatera att det verkligen var fel jobb man satsade på.

Eller egentligen så "satsade" jag aldrig på något jobb.

Det behövde man inte på min tid (nu låter jag som om jag är 75 år, men jag är faktiskt bara 43) utan det blev som det blev.

Jag blev fabriksarbetare.

Ett tämligen ansvarslöst jobb med mycket ledighet och hyfsad lön. Jag klagar absolut inte även om jag egentligen är rätt så ointresserad av papper.

Det finns mycket värre yrken.

Med alla skifttillägg blir det en skaplig lön för lite timmar på bruket.

Lönen är dock knappast att jämföra med vad en Veterinär tjänar.

Åtminstone inte om man ska gå efter vad ett besök på en ATG-klinik kostar för en hästägare.

Nu är det ju så att jag inte tycker att det ska vara gratis för vård av sporthästar men det känns lite mastigt ibland

OCH att betala 1387 kronor för ett återbesök (när man veckan tidigare var där och behandlade för 5427 kronor) där en veterinär bara böjer igenom de fyra leder som behandlats och konstaterar att allt är OK.

Och man straxt därefter är på väg hem igen.

Allt som allt tog det kanske 10 minuter.

Det är inget annat än OCKER.

Det är tur att "junior" sprang in pengarna själv till det här besöket.

För med lite otur så hade han varit både oplacerad och halt.

Då hade det varit värre. Då hade det inte blivit mycket kvar att leva på den månaden...

Och jag kan återigen konstatera att det inte är konstigt att så många börjar dra sig ur den här branschen.

Det är väldigt svårt att få in "täckningsbidrag" som räcker någonstans, när allt är så förbannat dyrt.

Då spelar det ingen roll hur mycket man älskar hästar och trav.

Om inte pengarna räcker till är man körd.

Bra banjobb

Nya Lucy Hill har efter en del strul äntligen fått klart med sina papper och ägs numera "på riktigt" av min kompis Thomas Hellström och mig.
Det känns skönt att det är klart och att hon nu finns på min träningslista.

Bra jobbat av "hästagenten" Robert Eriksson som "ryckte in" och snackade med Svensk Travsport som först inte tänkte släppa igenom ägarbytespapperen, trots att alla uppgifter stämde.

Nu är allt frid och fröjd förutom att "passet" ännu inte dykt upp här.

Idag var vi ner på Bergsåker och körde ett lättare jobb och hon kändes riktigt fin. Jag hade ju skott om henne (hon kom barfota) och balanserat henne som jag tyckte hon skulle vara och det funkade bra.


Erik Remnehag, Janne Falk och Lucy Hill, i bakgrunden "junior".

Hon slog sig inget i alla fall, även om hon slog ihop lite på "upploppet" i värmningen då Janne Falk körde henne (jag körde "Junior"i värmningen).

Efter värmningen bytte vi hästar och då fick jag känna på henne "på riktigt" och det är ju helt klart en häst som vet vad det handlar om, även om vi körde relativt sakta med de här hästarnas mått mätt så märktes det att hon hade fullt klart för sig vad som ska göras på ett upplopp.

Några små utrustningsdetaljer att ändra på bara, så blir det nog bra.

Båda är så vitt jag kan förstå startklara, även om "junior" var sedvanligt trög så kändes han smidig och fin.

Om 11 dagar är det finaler på Gävle och jag hoppas att han får ett vettigt läge där så han kan tjäna en slant även denna gång. Att han ska vinna det är ju endast en utopi, men fina pengar kan man ju alltid hoppas på.

Nu hade ju förberedelserna kunnat vara bättre, men det känns ändå som om han är i fint skick. Om det är bra väder (läs underlag) blir det intervaller på lördag igen, sedan blir det bara lite lättare jogging tisdag/onsdag veckan därpå.

Sedan smäller det lördagen den 13:e på Gävletravet.

Om allt går enligt planerna med Lucy så får hon göra debut i min regi dagen efter på Bergsåker i ett stolopp.

Prevenue fick även hon en omgång i backen idag och kändes bra efter helgens start.

Hon verkar trivas bra med broddskorna hon fått på sig nu, och tanken är väl att hon ska starta på i vinter så mycket det går och om hon kommer med.

Mycket för att "avdramatisera" själva startandet och bättra på "tävlingsnerverna" hennes. Hon är en bra bit på väg, senast skakade hon ingenting, i alla fall inget som vi märkte av.

Jag tror att nyckeln till hennes beteende är att det är det samma person som gör allt med henne från skötsel till all körning. Dessutom har säkert "Magsårsmedicinen" Gastro Gard gjort sitt till också, men den får hon ju inte jämt.

Det känns i alla fall BRA just nu - "Knack knack ta i trä"

Prevenue blev trea

Det blev en tredjeplats för Prevenue idag på Hagmyren.
Det var nio startande och fyra på start.

Eftersom hon varit lite "känslig" så fick starten gå på säkerhet. Det blev två omstarter innan loppet gick i väg i den tredje och hon tågade iväg utan problem. Eftersom jag rent ut sagt tyckte att de övriga tre på start såg rent ut sagt usla ut, så körde jag på i tredjespår en bit tills vi kom ner i dödens mitt i kurvan.

När vi sedan kom ut på första rakan och det kom några hästar bakifrån tryckte jag till litegrann och fick överta ledningen. Jag öppnade på 22,5 första varvet på en seg bana som bedömdes vara ca 2 sekunder tung.

Jag körde ju henne i ledningen första gången jag körde henne i lopp och då stannade hon nästan helt sista biten, så jag tyckte väl egentligen inte att det blev optimalt med ledningen, men den enda häst jag på förhand bedömde var bättre än henne och som kunde vara värt att släppa till var den som vann Maverick Simoni, men denne såg jag aldrig skymten av under loppet (mer än på slutet då han blåste om oss), så det var bara att försöka köra i lagom fart utan att bjuda in någon. Vid varvningen försökte jag skruva upp tempot lite grann eftersom och i sista kurvan kändes det skapligt, men jag trodde nog inte vi skulle kunna hålla undan även om upploppet är kort på Hagmyren.

Oxch mitt på upploppet var det färdigt, då den i rygg ledaren vek ut och tog sig förbi, precis som den snabbt avslutande vinnaren som kom en bit ut och vann med nos. Själv var vi vid målgång 20 meter efter dessa men höll undan för övriga utan problem.

Ganska bra gjort att hålla farten eftersom jag inte brytt mig om att driva henne något ännu, jag kör henne inte ens med spö! Dessutom har hon ju en fast huva med gummitutor i samt bomull så hon hör ju inte så¨mycket.

Men hon går ju som sagt felfritt och håller sig lugn och fin och det är ju där man måste börja.

Så småningom kan jag nog börja plocka bort lite grejer, men jag vill ha henne lugn och trygg först, och ge henne lite självförtroende, först då tror jag att det blir lite "riktiga" resultat.

Det blev i alla fall lite startpoäng samt 1900 kronor in minus startavgiften på en femhundring.

Det har ju varit sämre dagar på travet.

Däremot är det väl tveksamt om det varit någon skitigare dag på länge. Grejorna och sulkyn blev rejält skitig, för att inte tala om bilen och transporten, de var i det närmaste helt vita av lera och skit när jag kom hem.

Inte så kul.

Övrigt:

- Den här tredjeplatsen innebär att jag har 25 i platsprocent på årets 24 starter.

- Till veckan körs första banjobbet med nya Lucy Hill ska bli spännande.

- Junior känns lite kantig men löpsugen och har gått lite lugna intervaller idag

På dom igen

Imorgon är det dags för Prevenue att starta igen. Det har varit svårt att komma med i något lopp då hon har dåligt med startpoäng.
Nu tar jag chansen och startar i ett så kallat B-lopp, ett lopp där man får betala insats för att vara med (i morgon 500 + moms) och man kör om startpoäng och normalt även en lägre prissumma än morgondagens 5000 kronor i första pris.

Nackdelen är väl för dom "fans" jag har och som gillar att spela, är att det inte går att spela till såna här lopp eftersom dom körs utan totolisator.

I vanliga fall gillar jag inte såna här B-lopp men jag kan göra undantag. Hoppas bara det är värt det.

Startlistan blev i alla fall rätt så bra. Det är fyra på start och vi har spår fyra. Bakom oss är det fem hästar till, varav den bäste sprungit in ca 40 000 att jämföra med Prevenues 15 600:- så vi står bra inne i loppet tycker jag.

Hon har som sagt fin form och har lugnat ner sig betydligt. Jag hoppas på god chans att få med oss lite startpoäng inför vintersäsongen

Dessutom är det första loppet så jag bör hinna hem i god tid för att hinna köra någon av de andra här hemma.

Har även gjort klart med min kompis Thomas om vilken uppgörelse vi ska ha när det gäller Lucy Hill, hästen som dök upp här förra veckan.

Så här blir det att jag tar halva hästen och Thomas halva.

Det är en väldigt fin häst som drar ett bakben lite grann. Hon hade slagit sig lite på bakbenen och kotorna men annars såg hon OK ut och är jättefin att köra.


Så här ser hon ut - LUCY HILL som kom till Storjorden den 21 oktober.
Ringde och pratade med Peter Ingves som jobbar hos Petri Puro där hon varit, och han sa att det var en okomplicerad häst som var i princip startklar, men att dom haft problem med att få till henne riktigt eftersom hon dragit det där bakbenet lite grann ända sedan hon kom i träning till dom ifjol vid den här tiden.

Får väl se om mina "balanseringskonster" hjälper henne i rätt väg.

Känns redan bra här hemma i alla fall med min "patentskoning" för hästar som springer så här, men det beror väl på hur det funkar när det är "skarpt läge".

Tänkte i alla fall köra ett banjobb på tisdag för att kolla status.

Eventuellt hade vi tänkt starta redan nästa måndag på Solvalla, där det fanns ett kanonlopp för henne och då Erik Remnehag tänkt sig dit och vi har kunnat åka med honom.

Men eftersom vi inte har fått något "Hästpass" på henne ännu ,och ingen verkar veta vart det är, så vet man ju ingenting om när hon var behandlad sist och såna grejer.

Det är kanske lite chansartat så här tidigt.

Dessutom har ägarhandlingarna precis gått ner till ST i Stockholm och det är väl inte troligt att ägarbytet hinner bli klart i tid så jag hinner få in henne på träningslistan innan tisdagmorgon då det är anmälan.

Men vi har ju ingen brådska egentligen.

Parkin är igång igen och tränar. Han får nu springa lite lättare turer för veterinären. Tyvärr så är det så hårt i marken att det är svårt att träna med någon ordning, så det blir intressant att se hur formen är när det vankas V75-finaler om drygt två veckor.

Vi siktar dit och chansar på att det håller.

Han verkar glad och pigg i alla fall.

Har även krupit på alla fyra i dag och bytt däck på både bil och hästtransport. Det är skönt att ha det gjort innan vintern kommer igång på riktigt.

På återhörande
Förresten glömde nästan att Newyorken startat igen och blev tvåa i ett B-lopp efter ett fint lopp i ryggar. Roligt för snälle Bernt som ringer och berättar hur det går.

Kul tycker jag.

Baksidan av den här branschen

Idag hände något oerhört tråkigt på Bergsåker.

Min kompis Thomas har ju en häst jag nämnt här i bloggen ibland, den heter, heller hette, Västerbo Offspring. En jättefin häst som gått som tåget under det här knappa året som gått sedan han köpte den.

Den här hästen har varit en ständig källa till glädje för Thomas och man har varit mer än glad för hans skull då det hänt en hel del andra saker i livet som inte varit så roliga för Thomas de senaste åren.

Idag startade hästen som en av favoriterna på Bergsåkers V75 omgång.

Efter 900 meter snubblade han till och galopperade. Han haltade kraftigt när han tog sig av banan och bara någon timme senare kom beskedet som alla hästägare och andra inblandade i den här sporten fasar för.

Hästen var så allvarligt skadad i en kota att han måste avlivas.

Allt man känner är sorg och vanmakt.

Och man påminns om hur det varit, och framförallt är i den här sporten som både ger och tar.

Just nu lider jag med Thomas och hoppas att det gick fort för hästen att lämna jordelivet.

Vi biter ihop och hoppas på bättre dagar igen.