fredag 12 november 2010

Full snurr på hästarna

Nu är det full snurr på stallet igen.

De närmsta dagarna startar jag alla de tre starthästar jag har i min vård.

Det är lite kontraster dock.

Imorgon bitte vid 7-tiden när Parkin lastas för avfärd till Gävle väntar ett V75-lopp med 200 000 kronor i första pris. Han är en av 12 hästar som kvalificerat sig för finalerna som den här gången går i Gävle, oftast brukar dessa finaler gå på Solvalla, men den här gången hade jag tur som slapp 15 mil extra (gånger två eftersom det är returresa också).

De som känner mig vet att jag drar mig för att resa långt, och att jag brukar ha Gävle som maxgräns, och då brukar det max bli en resa om året dit.

Men det var kontraster jag skulle skriva om.

Efter resan till Gävle under lördagen, behöver jag hålla mig på hemmaplan och då det bara är två mil till Bergsåkers stallbacke, så känns det lämpligt att åka dit på söndag. Där debuterar Lucy Hill i V5-1 på sin nya hemmabana.

Vi fick ett tråkigt läge och är rankad sist i programet.

Nu är det ju en bra häst men hon behöver nog något lopp i kroppen för att kunna hävda sig på riktigt.

Nu har ju läget förbättrats en aning då en häst innanför har strukits, så i nuläget har vi ett sjättespår bakom bilen. Det kan ju bli fler strykningar och det vore ju bra.

Åter till "kontrast-tänket" då det i hennes lopp är mer normala prispengar. Nu kör vi om 25 000 i första pris, vilket är lite drygt tio procent av V75-loppets första pris (eller varför inte vad "körprovisionen" till Henke är på vid eventuell vinst i V75-loppet!).

Nu kör jag ju själv på söndagen så någon körprovision behöver jag inte oroa mig för, snarare om jag får in något överhuvudtaget

Och för att dra kontrasten till ytterligheternas gräns så har vi tisdagens övningar.

Då drar jag iväg till Östersund med Prevenue. Där ett "come-backlopp", eller som det heter nuförtiden, ett P21-lopp kan inbringa till vinnaren den fantastiska summan av 3 000 kronor.

Det är den absolut lägsta summan man kan tävla om i totalisatorslopp i Sverige. OM jag lyckas lotsa iväg denna svåra dam och köra så pass att hon kan få sig en matlapp generar denna matlapp löjliga 600 kronor.

När stallavgift och den förvisso blygsamma startanmälningsavgiften är avdragen från denna återstår ca 300 kronor att tanka för, eller något. Men det är ca 17 mil till Östersund från Matfors och lika lång väg hem.

Dessutom kan man ju behöva äta något under den tid man avsätter för denna genuina "travupplevelse".

Om man bortser från den "Ebberöds Bank-verksamhet" det är att ens starta i ett sådant här lopp så ska man också lägga till att detta lopp skuffats undan till denna dags sista, och det är dessutom en vardag.

Enligt programmet så ska det sista loppet gå av stapeln klockan 22. Det innebär att jag knappast är hemma före 2 på natten.

Där har vi en kontrast som heter duga.

Från att tävla om 200 000 spänn ner till 3 000 på ett par dagar.

Nu är ju jag lyckligt lottad som just nu har en häst som KAN vara med och kriga om "de stora pengarna".
Jag har dock varit med alldeles för länge för att glömma bort hur det egentligen är, för större delen av de som håller på med den här sporten.

Då främst små amatörer som kanske inte har det rätta materialet, men ändå hankar sig fram år efter år med hoppet om att få fram en häst som till sist duger.

Det är en ständig kamp om att få in lite pengar emellanåt så att man kan motivera både sig själv och ibland även närstående om att det är värt att lägga det här pengarna på sin hobby eller intresse.

Att då tvingas tävla om, det närmast "skamliga belopp" som faktiskt 3 000 kronor är i sammanhanget i denna mångmiljardomsättande spelindustri som travet blivit, ett hån och en bidragande orsak tror jag till att även gräsrötterna snart fått nog.

Inom idrotten har man ofta pratat om att det krävs "bredd för att skapa topp" och denna sanning har även gällt för travet.

Om man vill ha fler som håller på med trav som aktiva är det nog dags att börja gödsla lite på bredden också. Annars är det snart slut med den typ av trav som i alla fall jag vill ha.

Slut på gnäll nu.

Det är väl Parkin som det fåtal som läser denna blogg helst vill veta något om just nu inför morgondagen.

Spåret: Bortsett från att spåret inte är bra (han gillar inte startpersonalen som sitter bak i startbilen och det skulle ha varit bättre med spår långt in eller långt ut, eller i andra ledet) han kommer inte att galoppera, men han kommer troligen inte att "ta i" förrän bilen släpper fältet och då har dom andra redan ångan uppe.

Banan o Balans spelar nog ingen roll, han är nog sämre med skor än utan, men jag tror att det nog funkar vilket som.

Resan är den längsta han varit ute på men han brukar vara snäll i transporten. Är det "busväder" kan det dock bli lite jobbig att stå på hästfinka i 3-4 timmar.

Mat o Dryck: Han brukar vara dålig på att dricka och vi får väl se hur han gör nu när han blir borta hela dagen. En fördel om han dricker när vi kommer fram, vi har med vatten hemifrån för säkerhets skull.

Formen är största frågetecknet, men han känns oerhört fin och smidig och jag tror aldrig jag känt honom så smidig som nu. Han har dock tränat för lite och för lätt för att jag ska känna mig helt nöjd. Å andra sidan har han tränat hårt i hela sitt liv tidigare och går aldrig annars just några banjobb heller, så jag hoppas det funkar ändå.

Om inte det nu inte går speciellt bra imorgon så hoppas jag vi klarar oss hem utan missöden för jag gruvar mig lite för resan.

Bäst vore om det blev uppehåll och det var plusgrader när vi kommer fram. Då tror jag på en bra peng.

Hej

2 kommentarer:

  1. Oj, vad hände med Parkin? Han föll som en fura genom fältet... Jag hade spelat 10 kr vinnare på honom och han såg pigg ut första halvan. Hoppas att allt är bra med honom trots allt! Lycka till med Lucy Hill imorgon!

    SvaraRadera
  2. Ja, du Vinnarskalle, Det blev tvärtomt i tanken efter ett varv enligt Henrik så han brydde sig inte om att jaga på honom något efter det.

    Det blev nog mjölksyra efter att ha varit ute i fjärdespår de första 500 metrarna när dom körde 12 därframme, och sedan ett speedryck till dödens på det.

    Jag hoppas det var det, för han hämtade igen sig snabbt och hade bra aptit efteråt.

    Han var ju lite tunt tränad innan, men jag trodde ändå inte att han skulle klappa igenom så här.

    Men vi tar nya tag.

    //Björne

    SvaraRadera