Newyorken ut på Hagmyren

På måndag är det dags för en ny start för "Stall Storjorden". Det är New York City som turligt kom med i ett lopp på Hagmyren på måndag.

Hon var femte reserv på anmälningslistan och jag hade ställt in siktet på P22-dagen som Bergsåker kör den sista mars. Men eftersom dom delade loppet så kom vi med.

Inte blev det sämre heller då vi fick spår 1.

Nu har hon ju misslyckats i de två kortlopp hon startat i detta år, men detta utan egen förskyllan tycker jag, då hon dels fått dåliga lägen samt haft lite otur med löpningsförloppet.

På Östersund tidigt i vintras slog hon på sig rejält och var därmed inte så löpsugen sista biten, medan hon på Bergsåker blev kvar bakom en trött häst hela vägen in i mål.

Klantar inte jag till det från första spåret så räknar jag med att vara bland de tre främsta, annars blir jag nog lite besviken.

Det är klart att det är ju hästar, och allt kan hända men hon har känts riktigt bra på slutet och jag tror att formen är på väg.

Det beror ju en del på löpningsförloppet också, men vi får väl se om jag lyckas hålla ledningen och om jag sedan släpper och i så fall till vem.

Hon brukar ju vara lite vek sista biten om hon fått gå utan ryggar, men det kanske är dags att testa ledningen igen.

Parkin känns också riktigt bra och börjar piggna till som det verkar.

Han begår antagligen årsdebut på onsdag. Anmälan i morgon.

Han trampade dock på en "isklump" i måndags och vrickade sig lite när jag var ute och körde. Han visade lite värme och svall upp lite i mjukdelarna på vänster framben. Men med lite kylning och liniment så var han så gott som ny igen på ett par dagar, så det var nog inget allvarligt.

Jag har ju haft en del senskador genom åren, så jag blev ju lite orolig ett tag, men nu ser det som sagt bra ut.

Avvaktar anmälningen innan jag bestämmer mig för upplägget närmast start. Troligen blir det ett banbesök på lördag om vi ska starta eftersom det är väldigt dåligt underlag att köra på här hemma.

Newyorken går ju aldrig några banjobb överhuvudtaget, utan håller sig i form genom regelbundet startande så hon får hålla till godo med ett lättare pass här hemma imorgon.

Norma är svår att sätta fingret på och jag tvekar på om det är lönt att "joxa" för länge med henne. Har testat att bromsa upp höger bak lite på Henkes förslag, men hon verkar inte gilla det heller riktigt.

Lurar på ett barfotatest på banan och lite andra ändringar innan jag bestämmer mig för fortsättningen.


Norma, en dag gammal med sin morsa La Bigi. Otroligt att hon rätade upp benen så pass att hon kan springa lite grann i alla fall.