Lungblödning

"Rally Kalle" startade igår på Bergsåker och det gick ju milt sagt inget vidare.

Han var lite stressad när jag selade honom men värmde bra men var lite het, ungefär som på Östersund så jag var inte speciellt oroad.

Efter värmning och duschning var han lugnare och jag bytte till ett helstängt huvudlag till starten, precis som på Östersund.

Tyvärr så fick vi leda defileringen och av det blev han ju inte mycket lugnare utan han låg på rätt hårt och väste till och med lite eftersom jag fick hålla i honom så pass hårt. När jag vände upp för provstarten lugnade han ner sig lite, men sedan var det fulla linor igen.

Väl när vi började volta inför start var han lugn och fin och låg bra på bettet och vi fick en bra start och tog också ledningen vilket jag räknat med. Tyvärr så kom Ulf Ohlsson upp direkt och gav oss en liten tryckare och den fartökningen tålde "Kalle" inte, utan då felade han nästan direkt.

Då hade det gått bara 4-500 meter av loppet.

Jag tog ut honom ur fältet direkt och när han ställde sig i trav så diskade dom oss nästan på en gång. Tveksamt om det var rätt, men skit samma, dagen var redan förstörd - och det skulle bli än sämre innan det var färdigt.

Jag styrde av banan direkt och for in i stallet och då började han blöda näsblod. Det var inte några små mängder heller utan rejält ur båda näsborrarna.

Tråkigt och jag misstänkte direkt en "sprängning" även om jag aldrig haft någon sådan häst. Och jag tyckte nog att han inte ansträngt sig så speciellt.

500 meter i ett lopp och ut i stallet.

Väl hemma så fortsatte det droppa och rinna, men nu lite ljusare och i morse hade han slutat blöda.

För en stund sedan kom jag hem från ATG-kliniken, där man varit och tittat i halsen och hela vägen ner. Och visst var det blod ända nere i lungorna och även en ansamling av blod i lungorna, så det var antagligen en riktig "lungblödning", även om det kan vara av olika anledningar enligt veterinären, som också frågade om han haft såna här besvär tidigare.

Och det är ju något som inte jag kan uttala mig om, eftersom jag bara haft honom i ett par månader och han under den korta tiden inte visat något alls, inte ens en hostning.

På Östersund visade han ju inget, men i efterhand kan man kanske tänka att det var därför han blev så trött sista biten och inte 12-öppningen.

Men vad vet jag.

Det var ju inget näsblod då i alla fall

Veterinären tyckte annars att det lät bra i lungorna, och sa att det behövde inte betyda att det blir likadant igen. Det kan ju ha berott på att han låg på och att det blev någon konflikt i lungorna av något slag.

Det kan ju vara så att han låg på av att han inte mådde bra också.

Men jag är ändå skeptisk till utsikterna på i princip alla skador på en travhäst, och speciellt då såna som kommer invärtes.

Rådet var att skritta i tre veckor och ta det lugnt, sedan ett återbesök för att se hur det ser ut, innan man kör på igen.

Den chansen måste han väl få tycker jag.

Men utsikterna känns ändå inte riktigt bra.

En riktig besvikelse är det att det skulle bli något fel på honom när han tränat så bra.

Men så är det, det går upp och ner.

Mest ner som det känns i "min" verksamhet.

Bara att hoppas att "ner" spiralen här hemma, inte smittar av sig på Parkin som är i fint slag där han är hos Henke.