Svarte Petter

På lördag, den 14:e juli är det dags för debut i Silverdivisionen för Parkin. Och man hade ju på förhand hoppas på åtminstone ett bra spår för en gångs skull, men icke. Nu hamnade vi där med "Svarte Petter" på hand igen. Som om det inte är svårt nog ändå att tampas med hästar som Mellby Sambuca (som slagit honom varje gång) och Nantucket och några andra. Nu blev det ju bara nio hästar så han hamnar väl som sämst i fjärde ut eller något, men ändå. Det innebär ju avancemang ute i spåren igen om han ska kunna få något. Tråkigt men ju högre upp man kommer och ju bättre hästarna man möter så avgör ju spåren allt mer. Själv åker jag inte med på långresan till Årjäng, min yngsta syster Sara ska gifta sig samma dag uppe i Ö-vik så det är där jag befinner mig när loppet går. Det är ju lite synd eftersom jag gärna besökt Travmuseét som finns intill banan, men Henke och stalltjejerna fixar ju som alltid allt runt hästen så jag har ju inte någon direkt funktion, mer än att "glassa" omkring och det får jag väl göra tillräckligt ändå. Jag tar väl med mig "lilldatorn" och kollar loppet via ATG-live. Under fredagen gladde jag förhoppningsvis några trogna spelare som följer mig när jag lotsade "storskrällen" Villagelecoursdeau till en fin tredje plats till det mer än spelbara platsoddset 7,91. Loppet var inte utan dramatik och det gick som på nålar in i första sväng men väl i ledningen bet han från sig bra på nya rekordet 18,6. En rolig grej i början av loppet var när "kusklegenden" Janne Norberg kom upp utvändigt efter 400 meter och tryckte till för att få överta ledningen, och jag bara tittade ut på honom och sa åt honom: "Den där hästen du kör bor jag granne med och den hoppar när som heslt så dig släpper jag inte till" varpå Norberg blängde tillbaka på mig körde en bit till och försvann sedan rakt ut i banan med en rejäl galopp. Det gäller att vara påläst i loppen Vi hade inget att göra med slutstriden då vinnaren var för bra, men "Ville" gjorde ett riktigt bra lopp även om han även fick släppa ifrån sig andrapriset till en smygkörd som fick lucka till slut. Kul också att få beröm efteråt av bland annat John Östman och Kent Överholm som både kört honom en hel del utan att lyckas speciellt bra. Det bygger om inte annat upp mitt aningen sargade "kusk-självförtroende". Nu får vi se vad somn händer härnäst på kuskfronten. Inget före tidigast den 18:e i alla fall. På återhörande.