Stockholmsresa och final

På fredag drar Anette och jag ner till Stockholm. Vi ska titta på Kriterieauktionen på fredagkväll och sedan på lördagen går ju V75-finalerna. Parkin hade ju som vanligt inget flyt i spårlottningen, men nu är man ju van så man har inga förhoppningar på någon tur där längre. Nu när han nog möter det tuffaste motståndet han mött någonsin hade varit bra med lite "hjälp på traven" vad det gäller spåren. Men den här hästen ska tydligen få det tufft varje gång. På hemmaplan blev det lite struligt med att hitta "hästskötare" äldsta dottern Amanda är ju den som är mest hästvan i familjen förutom mig. Men då hon jobbar från 17 på fredag och sedan hela helgen blev det lite besvärligt. Hon skulle ta in dom på fredag i alla fall. Yngsta dottern Matilda är ju ingen "hästtjej" direkt, men skulle ta hand om stallet i alla fall och sköta det praktiska. Styvfar Börje är ju inte heller någon hästmänniska, men ganska orädd av sig och lovade att han skulle komma och ta ut, och sedan in hästarna på lördagen med assistans av Matilda. Det har han gjort förr och det funkar det vet jag. De är mest grimmorna och täcken han är bekymrad över och hur man ska ta av och på dessa. Nu är det ju bara "danskan" som brukar ha täcke på sig härhemma men hon klarar sig utan också. Grimmorna har dock Matilda koll på så jag tror det blir bra. Sedan kommer vi ju hem själv sent på lördagkväll. Det är svårt med logistiken ibland, speciellt när man sköter allt själv för det mesta. Jag vill ju inte gärna missa finalerna och det skulle vara roligt att vara på plats under själva auktionen också en gång och inte bara på "besiktningen" som jag varit tidigare. NU tänker jag inte köpa någon häst, men ändå. Det känns bra att det löste sig. Har inte pratat med Henke något speciellt om Parkin sedan Skellefteå, men hästen är som vanligt ungefär som det låter. Hoppas han gör ett bra lopp och tjänar en fin slant nu när han tävlar för sista gången i Silverdivisionen. Nästa år är det Guld och då möter han de allra bästa och då blir det nog tuffare att få ihop till gröten. Framtiden närmast annars är den, att jag troligast hämtar hem honom på måndag. Om han tar loppet bra och allt verkar OK tränar jag väl på med honom några veckor och trappar ner lite sedan. Därefter ska han bli genomgådd av veterinär innan det blir "viloperiod" på en fem, sex veckor. När snön kommer blir det lite tyngre vinterträning innan han återvänder till Henrik igen framåt mars/april någongång. Danskan Proud Bee var som jag misstänkte halt i bakknäna. En grad vänster och två grader höger ungefär. I övrigt var hon fräsch och fin och betydligt bättre än hon var på försommaren då hon även var halt i andra leder. Nu enbart i bakknäna. Kör man med greppskor bak får man nog räkna med att bakknäna tar lite stryk, men måste man för balansens skull så måste man. Det blev kortisonbehandling och nu går hon bara i hagen till på söndag ungefär. Därefter bara skritt till veckan. Efter 14 dagars lugnare träning (från behandlingsdatumet) börjar träningen "på riktigt" igen. Jag siktar på start i slutet av oktober för hennes del. Håller på att "fostra" lilla Parkes så att hon lär sig lite av vad som förväntas av henne. Det går rätt bra även om man får räkna med lite protester nu och då. Hon står ju redan rätt bra i "kättingarna", men att det skulle gå att raspa hovarna på henne runt om, ståendes fastspänd i dessa på stallgången, redan nu vid fyra månaders ålder och med mamma Norma kvar inne i boxen. Det hade jag inte räknat med. Men det gick oerhört bra. Hon är exceptionellt läraktig den lilla tussen. Mätte henne för övrigt i morse och hon är 1.28 i mankhöjd. Jag kommer inte ihåg hur hög "Junior" var vid samma tidpunkt men det finns nog i bloggen från 2006. Hon ser annars nästan "oroväckande" bra ut. Hon har dock lite för mycket "vitt" i ögonen för att det ska kännas riktigt bra inför framtiden, hittills har hon inte varit så vass som detta tyder på, men vi får väl se framöver hur det är med den saken... Kul med "framtidshoppet" är det ändå