Inkörning

Kommer med en liten rapport om Parkes eftersom det inte är så mycket annat att skriva om. I måndags kom äldsta dottern Amanda ut för att hjälpa mig att tömköra henne med vagn för första gången. Det är bra att vara två om det blir något strul första gången. Nu gick det väldigt bra redan från början, även om hon var rejält misstänksam mot sulkyn när jag satte fast den. Eftersom en sulky "ger med sig" mycket lättare, än exempelvis en speedcart eller andra "tyngre" vagnar så brukar jag använda en sån första gångerna med vagn. Det vill säga om inte hästen visat upp ett aggressivt beteende tidigare (vilket dock inte är så vanligt om man kör in dom så pass tidigt som i den här åldern) och man behöver lite tyngd som motvikt. Kör man in dem som 1½-åringar som är det vanligaste så kan man dock använda en speedcart lika gärna, då hästen även är starkare i kroppen än nu som knappt nio månader gammal. En del använder slanor och liknande men det är ju onödigt trulande ifall de skulle börja backa och fastna eller något. Vissa inkörningmetoder passade bättre förr. Parkes med vagn för första gången. FOTO: Amanda Persson© För Parkes del så gick det väldigt bra första kilometern men när vi skulle vända så gillade hon inte att skalmen tog i sidan på henne och hon hoppade upp och "kände på grejerna" ett par gånger. Det var bara att ta det lugnt och parera och försöka få henne på bättre tankar lite snabbt, vilket också gick bra. Den här reaktionen kom lite grann som en blix från en klar himmel då hon inte visat uppd etta tidgare under tömkörningen. Inte heller brydde hon sig nämnvärt inne i stallet före när jag flyttade vagnen på prov mot hennes sidor. Det gäller dock att vara beredd på det mesta när man har med unghästar att göra. Det var därför jag utrustat henne med en slaggjord (och en käkrem). Det är mycket möjligt att det kan ha varit den som var "boven i dramat" också, då en del hästar kan känna sig lite "instängd" av en slaggjord. Hur som helst var det bra att den satt där och ATT den gjorde verkan så att hon inte slog över med ett ben över skalmen eller så. Det är ju det som är det viktiga i såna här lägen. När hon väl lugnat ner sig, så fortsatte vi med att träna på att svänga, medan jag fortsatte prata med henne och sedan var det inga mer problem. Vi mötte även postbilen både på väg hem och på väg därifrån utan några missöden. Sista biten hemåt satte jag mig upp en bit och även det gick bra, även om det såg "lite tungt ut" för henne. Men som sagt hon är för ung för att börja tränas, men inte för att läras. Här och Här har ni ett par filmer som Amanda tog när vi var på väg hemåt. Jag var även ut i tisdags på egen hand och även då gick det riktigt bra. Det ska tilläggas att hon har bomull i öronen också när vagnen kommer på. Det skadar aldrig att de första upplevelserna som travhäst blir så skonsamma som möjligt. Det vinner man på i längden. För övrigt så har INGEN vare sig ringt eller mailat på Danskan försäljningsannons. Det är helt klart en "död marknad" vad det gäller hästar om dom inte är i princip gratis, så det är väl bara att bita ihop och köra på. Nästa start Bergsåker den 20 eller något sånt. Hon kändes riktigt bra i förrgår så jag hoppas hon får ett vettigt läge bara. Ska även berätta om ett samtal från Danmark som kom igår. Det var från Magnus Ladegaard som sett att jag skrivit om honom på bloggen (i och för sig ifjol men ändå) och ville berätta att han var oskyldig i Robert Ericson-affären. Enligt Magnus så hade han bara förmedlat försäljningen av hästen åt Kent Friborg samt transporterat henne till Halmstad. Han hade ingen aning om att Robert skulle stå för resan, utan trott att jag beställt den. Han menade att Robert lurat oss båda och att fakta skulle vara rätt. Vi hade ett trevligt samtal och även om jag inte förstår danska klockrent så verkade han var en bra kille ändå den där Magnus. Nästa fredag (15:e) ska för övrigt Parkin på koll på Bergsåkerskliniken. Är allt OK så ska jag väl kolla med Henke hur han ser på säsongen som kommer och därifrån avgöra vad som sker härnäst.