Trolla med knäna

Ja "trolla med knäna" det kan jag inte riktigt. Däremot så är knäna på Parkin i samma slag som efter fjolårets vinterträning. Det vill säga lite ömma. Var nere på Bergsåkerskliniken idag och kollade upp honom innan han ska till Henke och precis som förra året var han halt vid böjprov. Det innebar ledbehandling och någon veckas konvalescens. Tråkigt att han inte håller ihop och tål min vinterträning. Varför har jag svårt att begripa då det inte går fort, utan det är mest tyngre backträning i rätt så läga farter. Enligt GPS:en så går det oerhört sällan fortare än 2-minuters tempo, utan hastigheten ligger oftast mellan 2.15-2.45 i backen. Det kan bli 1,40 i några hundra meter på någon raksträcka där det är plant men aldrig några högre farter. Han har inte heller visat någon hälta eller ens minsta "nickning" som jag upptäckt utan han har har faktiskt känts oerhört fin. Och jämfört med förra vintern har han sprungit mycket rakare i vagnen och jag har upplevt honom som betydligt smidigare detta år. Men ser jag riktigt kritiskt på det hela så kanske han visat en antydan till att vara lite stelare de sista två, tre passen. Nu kan ju det lika gärna vara en mental efterhandskonstruktion av mig. Men vi får väl se hur det går.. Det är väl hans svaghet just framknäna, något som Vet Fischerström sagt även förut. Nu är han i alla fall behandlad och hon Fischerström var inte alltför orolig inför framtiden. "Oroa dig inte han kommer springa i år också" sa hon. Så vi får väl hoppas att hon har rätt även om det känns lite tråkigt att han ska bli så sliten i knäna. Humöret på honom är dock på topp. Alltid något. Nu över till Parkins syrra Norma som var ner på Bergsåker i onsdags och gick sitt andra banjobb sedan tidigt på treårssäsongen (det senaste i mitten på januari). Jag kan inte annat än vara jättenöjd med henne. Nu gick hon i och för sig blygsamma 1,27/2140 meter (med sällskap av Janne Falk och Lilla Gun), med det avslutande varvet på 23,5. Men sättet hon gjorde det på lovar väldigt mycket mer och det trodde jag aldrig. Att hon kan springa nu som sexåring är egentligen ofattbart för hon ser likadan ut i korset som tidigare. Klockren i travet och hon betedde sig väldigt förnuftigt. Utvändigt drygt 1200 meter och sedan rygg i 5-600 meter innan hon veks ut och gick i närkamp över upploppet, utan att ta sig förbi, men ändå. Vi ska köra igen nästa vecka och vi får väl se hur det tar sig. Danskan startar på Bergsåker på onsdag och spåret är väl ingen höjdare den här gången heller, men vi testar helstängt för första gången så får vi se om hon blir mer fokuserad. Känns som vanligt annars. Och, nej det är fortfarande ingen som hört av sig på annonsen. Lilla Parkes har varit ute med vagn fyra gånger och det går skapligt. Senaste gick jag inte bakom något alls utan jag satte mig upp och "körde" hela turen (första gången med speedcart) och det gick förvånansvärt bra, även om hon har lite svårt för att svänga i vida svängar. Hon vill gärna vända lite tvärt och då tar skalmarna i ändan på henne och det giller hon definitivt inte. Det finns en kortare film utlagt på Youtube här