Bonden tvåa

Långt mellan uppdateringarna här på bloggen för tillfället, men det är fullt upp med allt möjligt. Har precis skrivit klart en bok, en deckare som precis blivit färdigredigerad och ska nu iväg till förlaget som hjälper mig med det praktiska. De har sagt att boken är tryckt och klar i mitten av april och finns följdaktligen i alla internetbokhandlar från då någon gång. Spännande är det. Nu över till travet. Quantum Bond aka "Bonden" gjorde en fin insats igår då han spurtade nöjaktigt efter att jag bjudit honom ett fint lopp i ryggar mest hela loppet. Trodde att vi skulle vinna när jag vek ut, men han nöjde sig med att enbart sprinta om den som låg framför, sedan segade han sig lite och kände sig nöjd med det. Han var inte trött men han är fortfarande inte riktigt sugen sista biten på upploppet. Nu var andraplatsen klar och han höll ändå farten så jag är mer än nöjd. Dessutom var det ganska tung bana. Bonden avslutar bra som tvåa på Bergsåker den 26/2-14. Foto: Målfot, Bergsåker.com © Efter att "Bonden" gjort sitt så skyndade jag mig med att bli klar med att spola grejer och häst så att jag skulle hinna med mig. Det tog lite tid men jag kunde ändå se Parkins lopp via mobiltelefonen nere på Bergsåker. Nu var det inte mycket att se. Han tappade en längd från sitt bakspår när bilen släppte och hamnade sist i 16 hästars fältet. Varvet från mål provade Vercruysse att avancera i tredjespår men det gick ut hästar framför som inte tog sig framåt så han blev kvar i kön hela loppet. Spurtade bra bakom hästar på upploppet men krokade ihop med ett annat ekipage och det blev tvärstopp. Hade inte fått pengar ändå. Tråkiga lopp för honom mest hela tiden. Synd. Men de tar nya tag där nere. Har även bokat flygresa ner för att hälsa på honom i slutet av april. Ska bli skoj att återse "Junior".

Hästuppdatering

Efter årets tråkiga inledning så går livet vidare. Hästarna ska tränas och det planeras starter och annat. Igår var jag och hämtade en finka löshö. Det är svårt med att få höet pressat för min senaste leverantör så nu får jag åka och hämta en finka var 14:e dag. Det är en liten tripp på 5-6 mil tur och retur men vill man ha bra torrhö och inte hösilage-balar så är det som det är. Quantum Bond var inte till sin fördel senast. Varför vet jag inte då allt var bra innan. Men som sagt pulsen var hög efter loppet. Tränar normalt efter det och jag hade tänkt prova igen nu på fredag, men jag kom inte med. Nytt försök på onsdag och Bergsåkers lunchtrav. Voltstart tyvärr och då hänger ju mycket på spåret om vi ska komma iväg. Parkin gjorde ett bra lopp i Frankrike i helgen men räckte återigen inte till på Vincennes. Fick ett bra lopp i fjärde par invändigt men luckan kom kanske lite för tidigt och spurten som gjorde att han låg 3-4 i mitten av upploppet ebbade ut eller om det var så att Fransoserna fick upp farten mot slutet och ett helt gäng hästar långt ut tog sig förbi precis före linjen. Jag tror det alla hästar från 5:e plats ner till Parkin som var 10/11 gick mellan 13,9-14,1/2700 meter. Formen sitter där som det verkar då hans tid 14,1/2700 meter är bara en tiondel från hans rekord på lång distans. Nu skulle han provas på autostart och 2150 meter på Enghiens travbana nästa onsdag. Vi får väl se hur det går. Tvåårige Parkes strular det till sig för och hon är fortfarande lite framhalt av sitt gamla "balltramp". Inte roligt att träna halta hästar så nu har hon fått vila en vecka igen. Det är ingen större fara för framtiden men hon är väldigt trycköm. Och tiden går. Fölmärren Norma är tjock som en boll och det tyder ju på att det är en föl därinne i alla fall. Har god aptit och är relativt pigg med små tjurrusningar i hagen emellanåt. Min borskänkta dam, Prevenue har jag precis betalt in 2000 plus moms för till bokningsavgiften på No Frosting och även skickat iväg ett mail till Ortsjöns hästgård för att kolla om de skulle få igång sin seminverksamhet under 2014 som de skriver på sidan. Har dock inte fått något svar ännu trots att det var någon vecka sedan nu, så vi får väl se vad som händer närmare, det är ju ingen brådska. Är ju bara två mil dit genom skogen så det hade ju passat ypperligt istället för att behöva åka 10-20 mil bara för att inseminera henne.   Prevenue- på den tiden hon bodde här hemma. Foto: Björn Persson © Ska bli roligt med ett föl efter Prevenue som har en så gedigen stam. Dessutom så vann jag ju mitt första lopp med henne. Bra faktorer, alltså ;) För de minnesgoda så är hon efter Revenue, som blivit "poppis" igen efter det att USA-sonen Market Share vann Hambletonian för något år sedan, samt att hon har fina syskonen. Bland annat dubble miljonären hingsten Present och de duktiga stona Premula och Premiss. Kan bli en spännande avkomma från henne till ett rimligt pris tillsammans med Chocolatier-brodern No Frosting Kämpa på ni där ute!

Minnesord efter min far Benny Persson 19461031-20140207

Har skrivit ett Minnesord efter min far och skickat till Sundsvalls Tidning och Dagbladet för publicering nästa vecka.    Tyvärr är de "snåla" med utrymmet så det som kommer i tidningen är en kortare version av det som ni kan läsa nedan.   På fredag den 21 februari (för övrigt min farfar Svens födelsedagsdatum) är det minnesgudstjänst i Attmars församlingshem där pappas gamla konfirmationspräst, Ivar Bylund håller i det hela.   Minnesord efter Benny Persson   Det är omöjligt att säga hur mycket en annan människa betyder för någon. När de finns där tar man dem för givet. Det är först när de är borta som man förstår hur mycket man saknar dem.   Natten till fredagen den 7 februari förändrades tillvaron för alltid då min far Benny Persson somnade in efter en kort tids sjukdom alldeles för tidigt i en ålder av 67 år. Pappa föddes i Norrhassel men bodde större delen av livet i Njurunda. Han gjorde kortare nedslag i Järpen, Hudiksvall och Matfors på senare år innan han återvände till Njurunda och en lägenhet i Kvissleby där han och hans fru Elise bodde när han avled.   Pappa arbetade som resemontör inom pappersindustrin innan han skadade ryggen och blev förtidspensionerad. Från början av 1990-talet och framåt hade han mycket värk och det slet på honom, vilket märktes de sista åren då han haft svårt att göra allt han ville. Han roades annars mycket av att läsa böcker, besöka loppisar och ”Second hand-affärer” samt bilhandlare. Förr bytte han bil så ofta han bara kunde. Bilar och motorer kan man nog säga var hans största intresse, något han delade med min bror Andreas.   Pappa hade en oerhört bra sångröst som han ytterst sällan lät någon höra. På min syster Saras bröllop för något år sedan sjöng han dock på kvällen och jag grät som ett litet barn av att höra honom sjunga igen, något jag inte gjort sedan jag var liten, då han sjöng ”Drömmen om Elin” för mig hemma hos farmor och farfar. Sångrösten har gått i arv till min syster Sara, men tyvärr inte till mig.   Min pappa Benny på en bild från min syster Saras bröllop 2012 då han skaffade Mohikanfrisyr . Foto: Malin Lindh ©   Som resultatet av en ungdomsförälskelse, mina föräldrar delade på sig när jag var tre år, har jag levt större delen av mitt liv utan den familjära samvaro med far som mina yngre syskon Andreas och Sara, som växte upp med pappa och deras mor Elise fick.   Jag kan ändå inte klaga då jag inte kunnat få det bättre än jag haft det hos min mor och styvfar.   Min far fanns ändå alltid där och jag besökte honom regelbundet under uppväxten. För att inte tala om Farmor och Farfar där jag var väldigt ofta.   Fördelen med att inte bo med pappa var att det blev högtidsstunder när han hämtade mig och man visste aldrig vad som väntade. Och även om jag trivdes bra hemma var det alltid med tårar i ögonen jag lämnade Pappa för hemfärd eftersom jag visste att det kunde dröja innan nästa möte. En gång när jag var fyra-fem år besökte vi en före detta arbetskamrat till honom som kallades ”Prinsen” då skickade de in mig genom en kiosklucka så att jag fick plocka allt godis jag kunde få med mig.   Vilken unge får vara med om sånt?   Det var hela tiden liknande upplevelser och jag kände mig oerhört privilegierad mest hela tiden när jag var med honom, även om det naturligtvis fanns besvikelser också genom åren.   Den bästa tiden vi hade tillsammans under min uppväxt var nog i de tidiga tonåren då jag var med honom en vecka varje sommar i Skutskär på jobb. Då var det bara han och jag i en husvagn. Han jobbade på dagarna och jag roade mig själv.   På kvällarna for vi och tittade efter böcker i antikvariatsliknade små affärer, eller hälsade på människor han kände.   En gång på hemväg till Sundsvall så stannade vi vid ett hus där det stod kartongvis med böcker utanför. Pappa skickade in mig för att höra om vi fick köpa dem. Det slutade med att jag fick dem allihop, det var över 575 svenska och 125 utländska deckare och västernböcker. Jag kommer ihåg antalet än idag. Vi hade bilen full när vi for hem. Eller den gång han stötte på mig hemma i Matfors i början av 80-talet och han precis vunnit 10 000 på Triss och genast gav mig en tusenlapp.   Det finns hur många minnen som helst.   Min pappa Benny och jag på en bild från slutet av 60-talet.   När jag var 18 arbetade vi tillsammans ett år och det var även det en upplevelse. Min far var en charmig person när han ville det och hade aldrig några problem att få kontakt med människor, men det skulle helst vara på hans villkor.   Jag är oerhört glad och stolt över att han som gav mig min första äventyrsbok och var den som sådde fröet till mitt intresse för att läsa, hann läsa färdigt manuset till den deckare jag skrivit och att han gillade den.   Jag kommer alltid att minnas hur det kändes att bli omfamnad av farsan och känslan av samhörighet och tryggheten i hans famn. Han skojade alltid om att han och jag skulle dela rum på äldreboendet Tunastrand när vi blev äldre.   Man tror ju att ens far alltid ska finnas där, speciellt när han bara är drygt 20 år äldre. Tyvärr blev det inte så.   Vila i frid kära far du kommer aldrig bli bortglömd.   Björn

Sjuk Bonde och min far är borta

Gårdagens lopp på Östersund är inte mycket att säga om. Bonden bjöds ett fint lopp i andra ytter men var trött redan i sista sväng. Nu hade det gått väldigt fort inledningsvis med en 10-öppning första femhundringen och första varvet efter 15, men han borde ha varit bättre. Nu hade han hög puls (105) igen efter loppet, precis som han hade några gånger i somras då han var oförklarligt dålig, så förmodligen var det något som satte ner honom. Den som han passerade mållinjen samtidigt som, och som stod i samma stall, hade 92 vid exakt samma tidpunkt och med samma pulsmätare. Någonting var helt klart fel. Vi avvaktar och tränar på då det inte syns några fel och tempen är normal. Vi siktar på den 21/2 som nästa startdatum. Natten till fredagen avled min far Benny efter att ha fått en obotlig sjukdom, en tumör i levern som man inte kunde göra något åt. Läkarna hade trott att han skulle dö redan förra veckan, men han repade sig och vi fick en vecka extra då han var skapligt pigg. Vilket känns extra bra då jag kunde få träffa honom varje dag och prata om allt möjligt. Farsan flyttades till Hospice - ett hemtrevligare alternativ för dödsjuka här i Sundsvall - under torsdagen och jag, Anette och Matilda var och hälsade på honom på eftermiddagen där och då var han sämre igen. Han var vid medvetande och vi pratade lite som vanligt även om han var väldigt trött och hade ont igen. Och redan den första natten på Hospice så ringde hans fru, Elise och berättade att han somnat in lugnt och stilla. Äldsta dottern Amanda kom hem hit direkt och hämtade mig så att vi kunde sitta en stund vid hans sida. Jag ska skriva ihop några minnesord längre fram när jag har ork. Just nu så tror jag inte det går. Det känns tomt och konstigt att han är borta även om man var förberedd. Ingenting blir någonsin detsamma igen. Vila i frid käre far. Min pappa Benny Persson (1946-2014) på en bild från för drygt tio år sedan. Foto: Björn Persson ©

Ändrade planer för Parkin

Fick ett samtal från Greger, Sofia Aronssons "kontaktman", Sofia är på kortsemester i USA (antagligen med pojkvännen Anders och hälsar på svärfar Åke) Greger meddelade att det såg ut som det anmälts osedvanligt tuffa hästar till Bordeaux och att de istället för att ta en kostbar 60-mila tripp på vinst och förlust beslutat sig för att anmäla till Vincennes den 16 februari istället. Klokt beslut eftersom man då  även kan se loppet direkt, tyckte jag. Inget Bordeaux på söndag för Parkin alltså. Däremot startar Bonden i V64-3 på Östersund på söndag. Halvknackigt spår, spår 10 bakom bilen på kortlopp är inte idealiskt men betydligt bättre än om vi fått spår långt ut. Vi smyger och tar vad vi får. Har läst på lite och det känns som om Bosse Eköf är sugen på spets med den jag har rygg på och med lite tur kan jag hänga med från början till en bra position i såna fall. Men osvuret är bäst. "Bonden" känns oförändrat bra rent fysiskt. Hur det är med psyket det är ju en "dag för dag-fråga". En fin slant hoppas jag på i varje fall. Var till PH-Vet med Parkes också i tisdags. Allmän enomgång, böjprov och tandraspning samt borttagande av vargtänder. Allt helt OK. Hon hade ett balltramp vänster fram och det var det enda som störde något. Bra betyg annars på kors och muskulatur också, vilket tyder på att vi är på rätt väg. Dessutom gick det förvånansvärt lätt att lasta. Hade hjälp av äldsta dottern Amanda som kom hem och assisterade sin far vid lastningen och vid besöket hos veterinären. Tur man har snälla barn :) Parkes tittar nyfiket bakåt när hon lastats i hästtransporten. Foto: Björn Persson ©

Tiden går

Nu är det redan början av februari.   Hästarna tränar på. Jag har inte skrivit något här på över en vecka. Min biologiske far är döende och ligger på sjukhus så jag har inte haft så stor lust till att skriva något om trav även om det är mitt största intresse. Min farsa fyllde 67 år i slutet av oktober så det känns lite väl tidigt att han ska behöva dö redan nu, men mot vissa sjukdomar är man maktlös även om han kämpar emot. Farsan har ju alltid gillat att läsa så jag är glad över att jag han skriva klart manuset till min första deckare och att han hann läsa detta innan det var för sent. Boken är på redigering just nu och trycks troligast i början eller mitten på mars, om någon är intresserad av att veta detta. Jag gör bara en kort uppdatering om vad som händer med travet så länge. Och ta hand om er själva där ute. Livet är kort nog som det är. Parkin är i bra form efter senaste loppet enligt Satu som sköter honom i Frankrike. På söndag är det loppdags i Bordeaux, som ligger i södra delen av Frankrike (Förövrigt den stad som Plura och Mauro besökte i lördagens program på TV3), ca 60 mil från Paris, så det blir en liten åktur. Vet inte hur det går att spela på loppet men kanske genom ett konto hos PMU? Om någon vet hur man spelar till småbanorna i Frankrike så skriv gärna och berätta här. Bonden tränar på bra och ska också han ut på söndag, Vi satsar på Östersund och V64 om vi kommer med. Ett kortlopp för hästar med högst 90 000. Lite hårt men han kan räcka till en bra peng som han känns. Klart under utveckling. Tvååringen Parkes är dock ett orosmoln. Hon känns bra ibland och dålig ibland, precis som unghästar gör när jag kör henne. Största problemet med henne är dock att hon är ovanligt lättstressad för att vara en av mina hästar. Det räcker med att en skoter åker förbi eller att hon får vara ensam i hagen medan jag kör Bonden (trots att hennes mor är inom synhåll i en annan hage). Hon går ju samma hage som Bonden i brist på annat sällskap, men det blir hon inte lugnare av. Han gillar ju själv att jaga upp sig i hagen, men för honom är det mest på kul, eftersom han inte är rädd för någonting annars (möjligen då hastiga ljud) medan det inte behövs mycket för att Parkes ska bli svettig och stressig. När hon gick med "filbunken" Parkin tidigare i höstas var hon coolare. Imorgon ska jag försöka lasta henne och åka till PH-vet för ett böjprov och allmän koll. Var oerört svårlastad senast när jag hämtade henne från betet, så det ska bli spännande (eller inte) att se hur det går nu. Norma är väl den annars som orsakar minst bekymmer för tillfället. Hon har fått vara utan täcke nu när det varit varmt och man ser att hon blir tjockare och tjockare. Fölningsdatum är runt 1 juni, så det är ju en stund kvar. Norma börjar tjockna till av dräktigheten. Foto: Björn Persson ©