Det blev långloppet på Bergsåker.
Hästar med högst 115 000 kronor på sig och autostart.
Vi fick spår 4 så jag räknar med att hamna bra till från början.
Sedan kan det ju alltid häxa på längre lopp.
Om dom kör stafett därframme så hamnar man ju allt längre bak.
Jag hoppas på att kunna ta ledningen och sedan släppa till någon vettig.
Då borde vi kunna få en peng om inte den ofrivilliga "startvilan" varit för lång.
Hon känns i alla fall jättebra i träningen här hemma.
Annat är det med Parkin som också känts bra här hemma men oftast svikit i lopp.
Nu i fredags så trodde jag att han skulle dö för mig.
Jag körde intervaller som vanligt och eftersom han visade lite dålig inställning på Bergsåker senast så gasade jag på lite extra i de tre-fyra sista intervallerna.
Det skulle jag nog inte ha gjort.
När vi nästan var färdig med den sjunde och sista intervallen så började han att flåsa mer än vanligt och onormalt hastigt, andningen lät som en trasig "blåsbälg".
Jag var helt säker på att något gått sönder inne i honom.
Jag stannade upp omedelbart och hoppade av vagnen och gick fram till huvudet på honom för att se om han blödde någonstans, eftersom första tanken var att han "sprängt" sig och åkt på en lungblödning eller något kliknande.
Han var i det närmaste "vimmelkantig" men blödde inget, i alla fall inget som syntes just då.
Han hämtade igen sig i andningen på någon halvminut när vi gick hemöver och han uppträdde som vanligt i övrigt.
Väl hemma efter ca 10-12 minuters promenad i sakta mak, så hade han en puls på 93 slag. Den sjönk successivt till mer normala 83 efter ytterligare tio minuters vila.
Jag undersökte hela hästen och hittade faktiskt lite blod, ett typ litet "stänk" långt ut i vänstra näsborren. Jag tog en tjock bomullstuss och tryckte upp i näshålan på honom och snurrade den för att se om han blödde även längre in, men det fanns inget mer blod.
I den andra näsborren fanns inget blod heller.
Han uppträdde annars helt normalt efter träningspasset och hade en temp på 37,9. Inget märkvärdigt eftersom han för det mesta pendlar mellan 37,5-38,0.
Han åt som vanligt med god aptit på kvällen (och även efteråt) och det enda mystiska jag upptäckte i samband med denna incident var att han tryckt fram väldiga mängder vatten natten efter (något han aldrig gjort förut) det var alldeles "dyngblött" i spånet under vattenkoppen på en yta av ca 1 m².
Det hela var väldigt mystiskt.
På morgonen efter när jag släppte ut honom hade han låga 37,4 i temp och visar inga tecken alls på att något hänt.
Jag har frågat en hel del travfolk, och en del har råkat ut för liknade grejer utan att det märkts på undersökningar och liknande efteråt.
Veterinär Westin ska hit och vaccinera Norma på onsdag och då får han lyssna på hjärtljud och ta ett blodprov för att se om det syns något den vägen.
Han har ju inte visat upp några förkylningstendenser innan heller.
Det är väldigt otäckt och jag vill ju inte att det ska hända igen eller att han ska tvärdö när man är ute och kör
Om någon har någon som helst idé om vad som kan ha hänt, så maila gärna eller ring 060.24415@telia.com
Norma var för övrigt in på Bergsåker i torsdags och gick ett snabbjobb.
Det var mycket förberedelser på gång på Bergsåker inför Open Trot och möjligen störde det hennes humör, för hon var inte alls till sin fördel.
Hon bara galopperade varje gång jag vände upp henne i rätvarv.
Jag fick fara in och ta på henne ett helstängt huvudlag, för att till slut överhuvudtaget få runt henne i någorlunda trav.
Det var meningen att jag skulle köra ett jobb i lag med Erik Remnehags tvååring men det var lika bra att han fick ge sig iväg efter det femte eller sjätte försöket.
När han försvann så sprang hon efter i alla fall. Hon galopperade ytterligare en gång när jag släppte på lite på första varvet, medan hon gick felfritt det andra som jag körde efter 28,5.
Det var dock ytterst nära galopp hela tiden och möjligen var hon inte riktigt fräsch heller som det kändes.
Eventuellt är det baknät igen.
Det kan även vara lite "växtvärk" eftersom hon ser lite extra överbygd ut i bakpartiet för tillfället.
Dessutom så var det länge sedan jag skodde henne, men det är åtgärdat nu.
Kändes hyfsad här hemma igår, men sämre när underlaget var löst. Möjligen måste jag behandla henne även en tredje gång i år.
Det känns inte som om det är bra i längden, men vad ska man göra? Det går ju inte att köra med halta hästar heller.
Norma N. Bells krokben vid födseln
Håller hon inte ihop så får det nog bli en tidig betäckning, för jag tror inte hon nedärver att hon såg ut som en krok när hon föddes.
Det är ju synd för det finns mycket kapacitet i den här damen.
Det är synd bara att det inte får gå på räls någon endaste gång.
Men så är det.
Det är bara att kämpa på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar