87-årige Agge Engblom var Bergsåkers Champion 1972 och när jag började med travet i mitten av 80-talet var han en av de äldre proffstränarna på Bergsåker.
Han var väl egentligen mer av "privattränare" då han mestadels tränade, för att inte säga enbart familjeägda hästar.
Att jag kom i kontakt med honom var av den anledningen att jag gick i gymnasium med hans son Patrik och eftersom mitt travintresse var spirande, så var det alltid trevligt att försöka få honom att berätta bara någon liten detalj om livet som travtränare.
Det blev inte så mycket snack då. Han hade minskat ner på hästantalet och Joe Spin hans stora stjärna i modern tid hade slutat tävla något år innan.
Även om man inte fick dra orden ur honom så var han väl inte speciellt intresserad av att prata om sig själv.
När han bytte till sig Patch Bee från Åke Svanstedt och lämnade en tre år yngre lovande märr i byte och jag frågade hur det kom sig? Kom det självklara svaret snabbt: "Jag bytte ju mot en bättre häst".
Att Patch Bee sprang in nästan 200 000 (varav större delen hos Agge) och märren knappt 10 000 (tiden hos Svanstedt inlkuderad) säger trots allt en hel del om hästkarlen Agge Engblom
Han blev mer talför under senare år och ofta när han kom ut för att "dra" någon häst till rätta hos mig. Det var alltid lika trevligt och givande att träffa honom och frugan Ing-Britt som var hans ständiga följeslagare på utflykterna runt om i distriktet för att fixa till hästar.
Allt som oftast när jag frågade vad han ville ha betalt när han kommit för att hjälpa mig med någon häst, började han svaret med: "Det är så svårt att ta betalt av dig..."
Jag kände mig lika hedrad varje gång.
Agge Engblom och Joe Spin efter en seger på Bergsåker. T.v Assar Engblom yngre bror till Agge. Fotokälla:Bergsåkers hemsida
Jag vet inte men jag tror det var kanske 2007 han var hit sista gången och drog Hibbitt till rätta. Han hade väldigt ont i höften och svårt att gå och Inge-Britt sa att nu var det nog färdigt med att "dra fler hästar".
Det märks att tiden går undan med stormsteg.
Skillnaden mellan Agge och de allra flesta av de som åker runt och "reparerar" hästar det var att Agge kunde ibland säga att "den här hästen har inget fel som jag kan rätta till" eller "Jag hittar inget fel på den här". Alla andra, och jag menar verkligen ALLA som jag stött på under alla år som travamatör har hittat något fel som dom ska fixa men resultatet har i princip alltid uteblivit.
Agges "grej" funkade dock på de flesta, sedan att det inte alltid höll så länge det är ju en annan femma.
Jag kommer ihåg att vi något av besöken här talade han om för mig hur det gått till när han skulle lära sig att hitta de senor som kom att bli "hans" specialtet att lägga till rätta under så många år.
Han berättade att det varit väldigt svårt i början och att han inte trodde hans skulle kunna hitta rätt någonsin.
Det var inte förrän han fick börja leta efter dessa senor på en ko, som är uppbyggd på samma sätt som en häst, men har mindre fett och muskler i vägen för att känna senan, så lossnade det för honom och sedan så lärde han sig hur det skulle vara för att senan skulle ligga rätt och hur det kändes när den låg fel.
Problemet med dom där senorna var att åkte dom ur för ofta så blev det som en ond cirkel. Det gällde att bygga upp muskler runt så att senan låg kvar och att följa ordinationerna från Agge.
Att inte vända hästen åt motsatt håll första tiden för att senan skulle ligga på plats och att hålla hästarna inne och köra gåendes.
Ett recept han för övrigt tyckte skulle praktiseras mer på hästar så att dom inte skadade sig själva i hagen.
"Det är bättre att köra varje dag om dom är bråkiga i hagen och låta dom stå inne däremellan" sa han ofta.
Det var lite "Old School" men troligen så skulle det ha funkat bra bara man hade tiden.
Det blev en hel del nyttiga tips genom åren.
Vila i frid nu Agge.
Du och dina kunskaper kommer att vara saknade.
Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar