Skentur

Igår var det tänkt att jag och Prevenue skulle starta på Bergsåker.

Det gick inget vidare.

Hon har ju "legat på" lite mest hela tiden när jag kört henne, men jag har hittills tyckt att det ändå gått att ha kontroll på henne.

Men igår brann det för henne på riktigt.

På Östersund senast värmde jag bara i skogen och for ut till loppet först när det var dags för defilering.

Och då var hon väldigt lugn.

Igår så gjorde jag misstaget att, efter tre varv på slingan runt hagarna, fara ut på banan.
Då piggnade hon till rejält och jag tror hon speedade under 10 ett par hundra meter när jag skulle byta grepp.

Jag provade att defilera bakom de andra när det var dags för loppet, men hon blev allt hetsigare.

Och mina armar blev allt längre.

Så efter att hon gjort provstarten och då kastat sig iväg i galopp som övergick till skentrav i kurvan så fann jag för gott att försöka styra av banan innan jag tappade henne.

Jag tvingades till sist styra henne mot en vägg för att överhuvudtaget få stopp på henne.

Där dök Jonas Walje upp och hjälpte mig att få in henne i stallet.
Tack för det Jonas.

Hon såg lite skamlig ut, efteråt märren.

Och jag hade kramp i armarna.

En sista test får hon på fredag i Östersund. Sedan får jag fatta ett beslut om framtiden för hennes del.

Dessutom skulle jag hoppa in som "reservkusk" bakom en häst i Amatörpokalen, Trönö Wallace och det kändes lagomt skoj att fara ut med den utan att ha någon "kräm" kvar i armarna.

Nu gick det vägen ändå, och även om han inte var speciellt het av sig så kändes det lite olustigt att köra häst utan ork i armarna.

Nu skötte han sig ju bra på egen hand och vi fick ett bra lopp i tredje ytter.

Attackerade i tredjespår 700 kvar och vi tog över ledningen i ingången till sista kurvan, men han stumnade lite på upploppet så vi slutade 4:a.

Ägaren var i alla fall nöjd, och det var jag med, mest över att det inte blev pannkaka av alltihop.

Kvällen avslutades sedan med att jag fick kramp i högerarmen när jag skulle borsta tänderna.

En ny upplevelse kan jag säga...

Men jag kommer igen.