Ja då står man där med dumstruten på igen. Här i princip lovar man seger, men som vanligt så strulade man till det. För femtielfte gången ungefär. Nu är det ju som det är. Men jag deppar inte ihop den här gången heller utan det blir nya tag. Hästen fick dock visa att han nog har en hel del att hämta framöver bara han sköter sig. Körde 16,1/2000 meter efter startgaloppen och då även en vid sista sväng för att få med sig något överhuvudtaget. Nu stumnade han lite sista biten samtidigt som han var "lite" entömd på upploppet. Entömdheten gjorde att jag inte kunde "driva" på honom just något, då han liksom gled ner i banan mot ekipaget innanför oss när jag inte drog i högertömmen. Han var ju precis lika stressig och "rusaraktig" i värmningen som första gången vi var in på banan. Nu värmde jag mestadels i rygg på Amatörklubbs-kollegan Hasse Lindgren och då blev det ju lite lättare, även om Raymond-käken riskerade att förstöra lacken på Hasses hjälm. Quantum Bond yrslar på inför starten. Foto: Peter Bergström © Innan start så var han också mer eller mindre omöjlig och låg på rejält. Dessutom gjorde han "störtdykningar" med skallen för att komma undan på något sätt. Nu hade vi också naturligtvis fått spår fyra. Det absolut sämsta spåret att vända upp från även med snälla hästar. I den första starten kastade han sig nästan rätt upp i luften på kör och galopperade. Jag tyckte inte jag var i vägen för någon i alla fall men enklast för alla tyckte väl måldomarnämnden det var att ge mig 900 i böter för att jag "stört medtävlare i starten". Starten blåstes av rätt sent och det var en del som fick problem med utrustningen som skulle åtgärdas innan det blev en ny start. Vi han exempelvis GÅ tillbaka ända till utfarten avbanan innan dom meddelade att det var jag som skulle ha böterna. Nåväl. Det blev inte mycket bättre i den giltiga starten, men den här gången koncentrerade jag mig på att vi skulle befinna oss exakt i spår fyra när starten gick. Även om det innebar att vi stod rakt upp i luften så tänkte jag se till att vara 100 procent säker på att inte inkräkta på någon annans plats i alla fall. Det blev ett nytt luftsprång och en galopp direkt naturligtvis. Själv höll jag på att ramla ur framlänges då det kändes som om han tog sats för att hoppa hinder eller något när starten gick, men jag höll mig kvar i vagnen och vi tappade inte så fasligt mycket mer än position. De öppnade sakta så efter 500 meter var vi ikapp invändigt som sista häst. Efter 8-900 meter hade jag en tanke på att gå ut ett spår men tvekade antagligen bort en ännu bättre placering än den blivande fjärdeplatsen där, då jag satt kvar för att "spara" hästen när det kom upp en till häst utvändigt om oss. Bonden blev då lite pigg invändigt och då jag försöker köra honom utan att "hålla igen" honom så sprang han nästan upp i huvudet på John Östman som satt framför oss vid varvningen, så jag fick ta lite i honom och det blev det lite bättre. Quantum Bond (längst bak) tar ett luftsprång i starten. Foto: Skärmdump ATG Kändes lite stressande att sitta sist invändigt med "fulla linor" och det är 800 meter kvar när de utanför går för fullt utan att komma framåt. Jag backade lite och ut i rygg på den utanför, men efter några hundra meter kändes det som om de inte gick framåt och då var det bara att styra ut ett spår till och då bara "Pang" så svepte jag nästan hela fältet i sista sväng, men samtidigt så stack dom där framme i samma veva så vi nådde aldrig ikapp dem. Fyra i mål men en bit efter vinnaren. Foto: Skärmdump ATG Med snällare resa och bättre position så är vi längre fram. Nu tar vi nya tag och siktar på Solänget den 11:e. Och då hoppas vi på bättre spår. Kapacitet finns men det går inte att lägga bort så mycket krafter innan och vara lika "stollig". Det är konstigt för att i stallet är han "coolheten" själv och visar inte alls upp några "stresstendenser". Passar även på att gratulera Andreas Büström vars Villagelecoursdeau som jag kvalade in för två veckor sedan, var den som vann loppet. Det var "Bysses" första tränarseger. Körde gjorde Henke och det gjorde han bra. Parkes och Quantum Bond är trygga med varandra och vilar ut i hagen. Foto: Anette Svanberg © Imorgon tisdag så försvinner Parkes på sommarbete. Hon och "Bonden" har ju kompat förträffligt sedan han kom och jag tror inte hon saknat mamma Norma speciellt. Det blir intressant att se hur det går för Bonden som blir ensam här ett tag med bara katten som sällskap. Han verkar inte så speciellt känslig av sig så jag tror det går bra. Med lite flyt kommer kanske Norma hem också snart. De hade betäckt henne förra söndagen (den 26:e). Nu verkar dom ju snåla in på sperman (kanske inte finns så mycket?), så det lät som om dom bara inseminerar en gång mot för i vanliga fall både två och tre gånger på en brunst. Och det är möjligt att dom vet vad dom gör och har full koll men alla andra gånger så brukar man skjuta in varannan dag under brunsten för att vara säker på att det ska bli något. Jag minns även att när "lilla"skulle "tillverkas" så fick dom också väldigt lite sperma från Tap In. Han hade svårt att leverera några större mängder, så på Överby stuteri tyckte dom att jag skulle kolla efter en ny hingst. Men då tog hon i alla fall på den lilla mängden de fick då, så jag hoppas det räcker nu också. Hon skulle kollas runt den 11:e och är hon dräktig så får dom väl skicka hem henne med nästa transport. Troligast ändå är väl att det blir en vända till minst, så vi får väl se vad som händer. Och så över till Parkin. Jag vet inte så mycket. Jag har varit dit och hälsat på honom och allt verkar bra. Jag får väl inga direkta rapporter från Stall Henrik Svensson, men Henrik säger att han känns bra när jag frågar, även om det låter som om han varit lite besviken på resultatet hittills. Det är väl tänkt att han ska starta på hemmabanan Bergsåker för första gången sedan 13 maj 2011. Det är i Akademisprintern den 13 juni. Kan ju vara roligt att få visa upp honom på hemmabanan. Även om inte formen och resultaten i år varit strålande direkt så var han ju väldigt fin i årsdebuten. Sedan så ser det ut som om "självförtroendet" har naggats något i kanten på hästen. Jag hoppas ändå han kan knapra åt sig lite pengar till månadskostnaderna här i alla fall. Blir det ingen succé så är det ju ingen katastrof. Dessutom på plussidan är ju att det inte blir så dryga resekostnader den här gången heller. |
måndag 3 juni 2013
Ingen seger men bra insats
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar