Han gjorde det fantastisk bra och trots dåligt utgångsläge kunde han ge en av omgångens större förhandsfavoriter Mellby Sambuca, en riktig match.
I princip hela loppet i dödens och därefter en rykande avslutning där hästarna stred hals vid hals hela upploppet ner (det snackades om 1,05-fart sista 200!) och lämnade övriga som statister bakom sig.
Jag tror endast det faktum att Svanstedts häst var några nummer större än min lille krigare fällde avgörandet då både kusk och vagn såg ut att vara förbi den invändige vid målgång.
Nu såg jag ju direkt att han "torskat" eftersom jag redan 500 meter före mål förstod att det skulle bli tight och gick och ställde mig precis vid mållinjen och den invändige var ju före med huvudet när linjen passerades.
Tätt och hårt över mål på Romme. Foto: Skärmdump ATG-live
Jag är ändå mer än nöjd med Parkin, som är en långt mycket bättre häst än en figur som jag någonsin kunnat drömma om att få.
Varje lopp är en ynnest och jag hoppas han får hålla länge än.
Nu blir det troligast V75 på Bollnäs och deras bronsförsök den 10:e september, om hästen är OK vill säga.
Henrik själv var missnöjd efter loppet och tyckte att han borde ha kört 15 meter senare för då trodde han att han vunnit, men det är som det är. Han har gjort det oerhört bra med hästen och jag kan som sagt inte vara missnöjd.
Planen är dock oförändrad och går allt som det ska fall så kommer han hem hit igen oktober för en liten paus och sedan vinterträning.
Många tycker att jag ska ha kvar honom hos Henke även i fortsättningen, men jag har alltid fattat mina vettigaste beslut efter "eget huvud" och hittills så har ju det upplägget funkat skapligt i alla fall.
Man ska inte köra slut på hästarna på en gång, det är bättre att koppla av dom lite, medan dom fortfarande tycker det är skoj att tävla, då kan man kanske få nytta av dom i flera säsonger till. Det är min filosofi i alla fall.
Framåt vårkanten är det väl mycket troligt att han återigen får stifta bekantskap med Henke och omgivningarna runt Östansjö.
I fredags fick Prevenue ett tufft lopp för att tjäna 600 kronor som 7:a på Östersundstravet.
Vi hamnade som jag befarat rätt illa till från vårt springspår på 20 meters tillägg och vi fick avancera framåt i tredjespår, pressade lite och fick en lucka jag var på väg att krypa ner i, i tredje ytter men fegade ur, då någon skrek som om kniven satte i honom då jag var på väg ner och fick istället backa mig sist.
Avancerade på nytt 800 kvar och hon tog i bra men fastnade bakom trötta konkurrenter på upploppet och hade aldrig riktigt fritt så pass att det gick att köra.
Såg sedan på filmen att jag hade plats att gå ner och att det var lärlingen Martin Åkerlund (som jag nu när jag kollat efter, sett kör ganska vårdslöst) som var på väg ut från innerspår.
Man vill ju försöka köra schysst i loppen och inte köra över folk, men nästa gång får dom nog plocka upp honom i ett dike om han kör fram benen.
Det här var andra gången på kort tid som han höll på att ställa till det för oss. Även i kvalet höll han på att klippa benen på oss mitt i första sväng när hans häst hoppade invändigt, och han bara styrde rakt ut (se film här).
Nej, det är en jävla skillnad på att vara frän och fräck som kusk mot att utsätta övriga ekipage för direkt fara.
Men, men märren var bra och var inte ens trött i mål tyckte jag, dessutom funkade hon i kurvorna den här gången. Vi tar nya tag och med vettigt läge sitter hon nog där bara det är lämplig konkurrens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar