Årets sista

Året börjar närma sig slutet och så även travåret. Dags att göra en sammanställning av året som gått. Och även om mitt eget "travår" tog slut redan i slutet av november på Östersund. Då Parkes gjorde sin sista start för året och hennes treårssäsong var fullbordad, precis som hela travåret för min del, tycker jag att hennes debutsäsong var fullt ut godkänd Och även om jag nog tycker att vi borde ha vunnit åtminstone ett lopp för att det skulle varit mer än just godkänt drar jag inte för stora växlar av det. Nu lyckades det inte bli någon vinst och vi kan väl säga utan att överdriva att vi inte haft något riktigt flyt i loppen och även om hon fått (kämpat till sig, är väl ett bättre ord kanske, eftersom man inte FÅR speciellt mycket) pengar varje start, så hade hon kunnat haft ännu bättre resultat med lite flyt. Men vi tar väl det nästa år hoppas jag. Efter en hittills dåligt snöfylld vinter hoppas jag på lite bättre att träna på de närmsta månaderna (mer snö alltså) för då kommer vi ut med förnyad kraft i mars/april någon gång. Jag tror att hon kommer få en bra fyraårssäsong. Och att hon blir bättre och bättre i travet när hon blir starkare. Och då ska ni få se på fan :) Morbror/storebror Parkin har väl inte direkt haft någon bra säsong, snällt sagt. Men han var inte i bästa formen (även om rund också är en bra form) när han återkom från sejouren på Bjertorp, vilket var synd då han börjat våren bra därnere, men han hade nog inte tränats så hårt månaderna innan och det tog nästan en och en halv månad här hemma i sandbanan innan han började vakna till, och då var ju hösten redan i antågande. Eftersom han sällan eller aldrig gjort någon människa glad på en travbana mellan oktober och mars, efter det att han blev "bra", så var det bara att lägga ner startandet och vila ett tag, och därefter börja om från början igen efter sex veckors hagvila. Daley skymtar i hagen, äldsta dottern Amanda passade på attt rida Parkin medan jag själv sitter upp bakom Parkes när hon var hemma och hälsade på under jullovet. 27/12-2015. Foto: Björn Persson © Nu är han igång igen och tränar nästan full dos, och han känns inte helt slut även om han fyller tio år nästa gång. Efter en vinter på hemmaplan hoppas jag att han till sommaren lyckas skrapa ihop de dryga 70 000 som fattas för att han ska bli dubbelmiljonär. Jag hoppas min plan fungerar och att det fungerar som jag tänkt. I februari börjar vi köra provlopp. Och då borrar vi fast oss i ryggar och bryr os inte om luckor ochj sånt, utan vi hoppas att han till slut blir lite mer löpsugen av detta. Stallets tredje starthäst, den nu snart åttaårige vallacken, Quantum Bond är ju en historia för sig sjäv. Annonserade ut honom i våras och tipsade om att han nog skulle vara en mycket bra montéhäst, ingen seriös hörde av sig. Jag tänkte starta på så länge, men då skar han sig under armbågen på höger fram när han snubblade i hagen och fick vila någon månad medan såret läkte. Därefter kvalades han så äntligen in i monté, men hittade inget lopp förrän i början på september. Resten har varit, som de brukar säga en historia för sig. Han har sedan dess vunnit tre av fyra lopp i den genren. Senast blev han dock so sagt utkörd på minst sagt underliga grunder, vilket det stått om både i Sundsvalls Tidning och i Travronden. Jag ids inte bry mig mer om detta även om hela situationen är helt utan förklaring, de allra flestajag träffat som såg det hela fattar inte vad som hände, allra minst jag, och inte blev jag klokare av att läsa uttalandena från huvudstartern i "Ronden" heller: För hans egen skull hoppas jag han blivit felciterad: "Ryttarinnan drog i vänstertömmen" och "Han har fungerat med huvudstång" tyder ju på att karln måste ha sett helt fel häst. OM man bara drar i vänstertömmen från spår två i voltstart kör man nog på den på spår ett, och om den som rider inte vill att hästen ska springa på någon i voltningen så borde hon väl dra i den andra, den högra tömmen, när hon har spår två. Eller? Dessutom har hästen aldrig haft en huvudstång på sig. Men han kanske menade sidostänger, och dessa brukar jag väl inte behöva använda heller speciellt ofta eftersom voltningen aldrig varit det minsta problem med honom. Tråkigt bara eftersom det ställer till det i onödan för mig och för hästen. När jag nu ska försöka sälja honom igen, så var det ju inte så kul att få "Ej tävlingsmässigt skick" i programraden och 10 dagars startförbud, speciellt inte på en häst som är i toppform och klart startmässig. Men men. Det är historia nu. Även om jag tycker det borde vara enkelt att bara erkänna att man gjort en felbedömning och att det inte var "Bonden" som var den felande länken i den voltningen, utan möjligen ettan som inte kunde leda volten i rätt tempo. Han blir väl inte speciellt lättsåld nu antar jag. Tråkigt också om jag måste åka till Delsbo slakteri sista veckan i januari, för att ingen vågar köpa honom tack vare den där utkörningen (och startförbudet) som drogs fram lika överraskande som en kanin ur en trollerihatt. Förhoppningsvis finns det någon som inser att de kan göra ett första klassens fynd och handlar honom innan dess. För det vore synd på en så fin travare. Köpesumman 30 000 borde väl vara billigt för en häst med 1220 startpoäng och tre ettor i raden. Men det är klart, travet håller ju på att dö ut, så det är väl inte konstigt om en del tvingas göra hundmat av felfria hästar. Nu är det ju några som hört av sig, och Anna-Lena, som ridit honom till vinsterna vill ta honom men måste ha en boxplats där hon har sin andra häst för att det ska gå i lås. Men jag hoppas någon "bra" köpare dyker upp, jag vill inte sälja honom till vem som helst heller. Skulle jag skänka bort honom försvann han nog snabbt, men då kan ju vad som helst hända. Jag tycker att om man köper något, så ska det ha ett värde för den som köper det så att det inte bara är slit och släng. Speciellt när det gäller hästar. Jag har ju som sagt bara fyra boxar och sista januari kommer ju lille Willie Carr hit, så vi får väl se vad som händer, men det är ju synd på en fin häst, men just nu kostar det mig 3200 i månaden extra för att ha fölet på Ortsjöns Hästgård och det är ju pengar som ska tas någonstans ifrån de med. Stallets fjärde och yngsta häst, Daley blir ju två år nu vid årsskiftet och det är ju en välstammad häst som blandar och ger i träningen. Ibland travar hon felfritt och ibland känns det som om hon har tusen ben. Kan ju bero på underlaget också, så inte varit mycket att hurra för i vinter. Hon är även lite vass i humöret och biter en gärna i axlarna eller i armen när man ska hämta henne från hagen, dessutom har hon en ful ovana att hon gillar att försöka "slå" lite när man kör henne. Annars är hon lätt att hantera på stallgången på alla sätt och fin när man kör, inga andra problem och jag tror nog hon kan bli riktigt bra bara allt faller på plats. Nästa säsong är väl målet som vanligt åtminstone ett godkänt premielopp. Jag ska väl ta lite om årets samlade resultat också. Här är siffrorna från årets tränarstarter för de hästar jag haft i min regi Årets resultat för Parkin: 6 0-0-0 11 700 kr 16,9m 12,4ak (+ 4 0-0-0 10 400 kr 11,4ak hos Sofia Aronsson) Årets resultat för Parkes: 10 0-0-3 44 000 kr 17,9m 16,8ak Årets resultat för Bonden: 16 3-0-0 51 000 kr 16,1k 15,7ak Nedan finns loppen fördelade enligt kronologisk ordning, häst, kusk, bana, resultat, tid och prissumma: Mitt eget år som kusk är väl inte mycket att orda om. Jag tog precis som 2014 bara en seger. Glädjande nog kom årets seger i uttagningen till Amatör-SM på Bergsåker med Thomas Claesson-tränade stoet Cash'em Online. Märkligt nog så följer den här segern samma mönster som det brukar när jag vinner som "lånekusk". Hästen jag kört har inte vunnit på lång tid före, och precis som i fallet med Damita på Bergsåker (2013) och Supplier i Skellefteå (2014) så har hästarna inte heller vunnit lopp efter min seger med dem. Så har inte heller den här märren. Mycket konstigt. I finalen av Amatör-SM blev vi dock utslagna redan i försöket. Vi blev först utanför prispengarna i det snabbaste försöket. Hästens tid i vårt försök hade räckt till seger med 20 meter i det andra försöket, men så är det. Man ska ha tur också. Jag tar nya tag och kämpar på. Hoppas på fler kusksegrar nästa år. Annars är jag rätt nöjd med året som gått. Pengar i 20 av 27 körda lopp är bra siffror. dessutom så har jag enligt den löpande kuskstatistiken jag fört sedan jag började köra lopp, kört in pengar i mer än hälften av alla de lopp jag kört i livet, vilket känns som en bra prestation med tanke på inledningen av "kuskeriet" då det inte gick direkt bra... Det var som sagt mycket roligt och stimulerande att ha varit med och kört i ett SM. Det hoppas jag på att ska ske fler gånger. Och då jag ska naturligtvis ta mig till final någon gång också. Här nedan finns årets lopp som kusk fördelade enligt kronologisk ordning, häst, bana, resultat, tid och prissumma: Året i stort har varit ett av de bättre som tränare rent siffermässigt och det absolut bästa som kusk om man räknar i inkörda pengar. I år tränade jag in 106 700 kronor och som kusk körde jag in 88 000. 2009 (som var mitt tidigare bästa år) körde jag in 86 850 kronor, så det var marginellt, men ändå det bästa året. Även om jag inte var så ofta "på plats" som jag brukar. Det segerrikaste året var dock 2013 då jag vann tre lopp. Det är nästa mål att spräcka. Kunde ha varit mer inkört i år om jag fortsatt starta Parkes, då det fanns fina stolopp, och hon avslutade säsongen på bra sätt och med nytt rekord och i fin form, men jag hade ju redan bestämt mig för att avsluta där efter november, så jag hoppas som sagt jag har igen det nästa år. Annars så blev det högre böterna i år. 43 kronor mer i snitt per start mot för i fjol och det var ju inte så bra. Där får jag skärpa mig. Dessutom en avstängning för en tredjegångsföreelse. Det var nog fem eller sex år sedan jag senast var avstängd. Glädjande dock att inkört per start ökade med 265 kronor per start, jämfört med ifjol. Ännu mer ökade intränat per start, där summa steg till hela 800 kronor mer per start än ifjol. Montéstarterna drog upp snittet bra, då både Parkin och Bonden startade i monté. Bonden mest framgångsrik med sina tre vinster på fyra starter. Parkin blev 4:a i debuten och så den misslyckade starten då han skurit sig under magen i värmningen då han både galopperade och gick i passgång. inte så vanligt för att vara han. Han tog dock lite illa vid sig av montéstarterna och behövde lång återhämtning, medan Bonden var helt oberörd efter sina eskapader med Anna-Lena Forsberg förtjänstfullt i sadeln. Här följer lite siffror från 2015 Det sammanlagda bötesbeloppet är 6100 kronor (dessutom tre veckors avstängning) Årets resultat för Björn Persson som kusk: 27 1-0-3 88 000 kr 17,4k 14,0ak Segerprocent: 4%Årets resultat för Björn Persson som tränare: 32 3-0-3 106 700 kr 16,1k 12,4ak Segerprocent: 9% Inkört: 3259 kronor per start Intränat: 3334 kronor per start Böter: 226 kronor per start. Det blev en glad segergest i amatör-SM uttagningen på Bergsåker. Sämre gick det i Sverigefinalen där vi blev utslagna i försöket. Foto: Skärmdump ATG © Bästa 2015: 1. Att jag lyckades vinna ett uttagningslopp till Amatör SM som kusk. 2. Bondens tre montésegrar med Anna-Lena Forsberg i sadeln. 3. Att Parkes ständigt utvecklades och avr som bäst på slutet av året. Sämsta 2015: 1. Den ofattbara funktionärsstrykningen av Quantum Bond mitt i voltningen den 16 december. Ingen fattade någonting 2. Veterinärkostnaderna i samband med Willlie Carrs födsel på Ortsjöns Hästgård. Kändes som att spola ner 25 000 i toaletten, speciellt då han ser ut som han gör. 3. Parkins prestationer har inte varit något att applådera direkt, de heller. Men det är upp och ner i travbranschen. Och att han varit på tillbakagång har jag vetat länge. Det får avsluta det hela. Gott Slut och Ett Gott Nytt År på er allihop. Så får vi se om vi hörs nästa år...

Det sämsta jag varit med om inom travet

I onsdags skulle Quantum Bond ha startat på Bergsåker. Men efter en omstart, orsakad av Nr1 så avbröt man det andra startförsöket och körde ut "Bonden" Ett helt horribelt beslut som ingen mer än, möjligen huvudstartern som fattade beslutet, hade fattade något av. En stor skandal var det och många har hört av sig både till mig och till ryttarinann Anna-Lena Forsberg som inte heller förstod någonting, och dömt ut beslutet.Men så är det. Översittarfasoner finns överallt. Jag författade en insändare igår som jag skickade till Travronden. Vi får se om den kommer med eller ej. Så här skrev jag i alla fall: Igår var jag arg och besviken. Idag är jag mer sansad, men jag kan ändå inte fatta hur det gick till när min häst Quantum Bond blev utkörd ur Montéloppet på Bergsåker igår 16 december.Jag har haft hästar till start och kört lopp själv sedan 1986 och aldrig varit med om något liknande. Det hade tydligen inte flertalet av de som bevittnade gårdagens cirkus heller då många hört av sig efteråt, alla lika oförstående.  Det var så pass anmärkningsvärt att till och med Sundsvalls Tidnings travreporter gav plats åt händelse i sin korta travsammanfattning i torsdagens tidning (17/12).Här är bakgrundsinfon, för de ej insatta. Loppet var voltstart och över 1640 meter. När första startförsöket går iväg åker Nr 1 på illa ledd volt. Min häst har spår 2 och går iväg problemfritt. När hästarna börjar volta inför det andra startförsöket och cirkulerat, kanske ett knappt varv, blåser man av starten och i högtalarna meddelas att Nr 2 Quantum Bond stryks ut loppet.Jag blir minst sagt förbannad och frågar varför, ryttarinnan som ridit över 400 lopp fattar ingenting, vilket i princip ingen på hela stallbacken heller gör, efter vad jag förstår med tanke på alla frågor och kommentarer jag fått sedan dess.Sagt och gjort hästen av banan, jag ringer måldomaren och frågar vad i helvete de håller på med. Under tiden blir det ännu ett startförsök, varpå Nr 1 åker ut för en andra illa ledd volt. Ännu ett startförsök innan loppet kommer iväg efter tre omstarter och en avbruten start. När jag väl får tag på måldomaren säger han sig inte veta någonting: ”Ring huvudstartern” säger han.Jag ringer huvudstartern och får till svar att min häst skrämde de andra i volten. Och han kunde inte volta. Han gick inte att styra påstår han. Något som endast han verkar sett, eftersom inte ens hon som red märkte av detta.”Det var ju inga problem i första. Och förresten så har du väl sett mig med honom i varenda start han gjort här och det har ju alltid gått bra” sa jag.”Nej men då voltade han” var svaret jag fick. ”Ja men vad fan” säger jag. ”Nu fick han ju inte ens chansen, du blåste ju av starten och körde ut honom nästan direkt. Han fick ju inte ens chansen att straffa ut sig först. Du tog ju inte honom för någon förseelse?”.”Han kunde inte volta. Nu har jag inte tid något mer. Ring måldomaren och kolla filmen” säger han och lägger på.Jag ringer måldomaren igen, de kopplar upp filmerna från starten, och då har man naturligtvis lyckats radera startförsök två. Finns ingen film att titta på. Huvudstarterns ord väger naturligtvis högre än mitt. Oavsett att i princip alla andra aktiva och publik på plats fann det hela helt horribelt. Hästen, som är i kanonslag och andrahandsfavorit blir struken och får startförbud i tio dagar för ”För dagen ej i startmässigt skick” Nu spelar väl det mindre roll då det inte finns några passande lopp närmsta tiden.Men det är helt oacceptabelt att utan någon som helst bevisföring kan göra på det här sättet. Det finns tydligen ingen rättsäkerhet inom travsporten. Är det den här typen av sport man vill ha. Godtyckliga beslut utan någon som helst bevisföring? Tänk om jag varit i Umeå eller på Solvalla och haft 30-40 mil hem och blir utkörd utan anledning. Tror ni jag fortsatt med trav efter en sån upplevelse?Hade man erkänt att man gjort fel. Tagit bort startförbudet och eventuellt gett mig ett fjärdepris (även om det har mindre betydelse) så hade jag kunnat ta det här. Fel kan man göra. Det gör jag hela tiden, men då erkänner jag det, men ska man få förtroende för funktionärskåren inom travet måste man tänka om på många banor. Och i det fallet måste jag nog säga att min hemmabana Bergsåker borde ta ett första steg i den riktningen snarast, för det här är inte OK.Det tar bort glädjen och tron på travsporten. Och DET har man nog inte råd med längre om man vill ha några aktiva kvar! Björn Persson, Matfors Jag kommer med en "riktig" avslutningsblogg innan nyår. Just nu orkar jag inte. Hej med er

En av årets sista bloggar

Tänk vad tiden går fort. Nu är det snart 10 år sedan jag började blogga på den här sidan. Jag vet inte om det är speciellt många som läser längre, men jag skriver ändå några rader då och då. Säsongsavslutningen för Parkes på Östersundstravet förra måndagen var av bästa märke. Hon slutade 4:a på nya rekordet 16,8 och tjänade hela 12 500 kronor på den starten. Mycket bra insats. Hon avslutarnu treårssåsongen och går till vintervila och uppbyggnadsträning inför 2016 med 44 000 på kontot och ett rekord på 16,8 auto kort och 17,9 på medel efter 10 starter. Om man jämför med Parkins treåringssäsong så är de lika i mycket (även om han tjänade 22 000 som tvååring också) summan de båda sprungit in under treåringssäsongen är nästan identisk, även om "juniors" 14 starter som treåring inbringade 500 kronor mer och en andraplats som bäst, medan Parkes har som bäst varit trea. Båda var dock på "plats" vid tre tillfällen vardera. Ska bli spännande att se om hon tänker fortsätta efterlikna honom också resultatmässigt i framtiden. Tror inte hon når hans resultat men förhoppningsvis utvecklas hon en bit. Det är en fin häst i alla fall. Parkin har också han kommit igång lite lätt med försäsongsträningen nu, efter nästan sex veckors vila. Han är tjock och fet men verkar trivas med livet. Vi var ut en sväng igår och fortsätter jogga på lite mer och mer somen första förberedelse inför vad som troligen är hans sista säsong på tävlingsbanorna. Vill han inget i sommar lägger vi ner. Han har ju gjort det bra ändå. Quantum Bond kallad "Bonden" tränar på men det finns väldigt lite lopp. Anmäls till Montéloppet på Bergsåker den 16:e. Blir det vinst där måste han väl bli inbjuden till Travgalan som Bergsåkers mest vinnande Montéhäst under 2015. Om de nu inte tagit bort den kategorin, vilket inte är omöjligt. Den fanns då i alla fall senast jag var på galan vilket var när Parkin var nominerad till Årets häst. Han vann dock inte, utan det gjorde Nahar, vilken också var mer förtjänt av priset. Det har gått några år sedan dess nu så det vore ju skoj att komma med igen. Jag går ju bara på galan om jag har någon nominering, så det förstår ju vem som helst att det inte blir så ofta. Men nu finns ju chansen igen i alla fall :) Och viktigast av allt är att hästen fortfarande känns helt OK. Och frågan är hur det går om jag säljer honom innan galan :) Daley kör jag också hela tiden. Idag fick hon för första gången lämna Storjorden och ge sig av ut i skogen. Det verkade hon gilla. Idag har jag också varit en sväng till Ortsjöns Hästgård och kollat till Willie Carr som verkligen varit "den fula ankungen". Min polare och gamle hovslagare Janne Falk hängde med och vi fixade till hovarna på honom. Bara sju veckor kvar innan han flyttas hem. Ska bli skönt att kunna börja jobba med honom på hemmaplan och se om det går att få till honom. Blir lättare när han är hemma än att åka två mil och försöka göra något mitt i en hög med hästar. Han verkar i alla fall snäll och foglig. Willie Carr och jag inne i ligghallen på Ortsjöns Hästgård. Foto: Jan Falk ©

Börjar närma sig slutet på årets säsong

Travsäsongen 2015 börjar närma sig slutet. Den enda av mina hästar som eventuellt fortsätter starta på i vinter är Bonden som har några montélopp kvar som passar. Han får starta på tills han säljs i slutet av januari, oavsett hur det går. Gjorde ett bra lopp senast men pullade bort lite för mycket krafter i början. Känns ju onödigt att "ligga på" så där, när det redan går i 10-tempo. Han lugnade ju ner sig lite efterhand, men han blev lite seg sista biten. Hade ju inte startat på en månad och lite dåligt att träna på innan har vi ju haft så jag är inte alltför missnöjd, trots att han för en gångs skull blev oplacerad. Inte blivit så många "nollor" för mig i år, men de kommer väl nu... Dessutom gick han med broddar runt om. Borde ändå ha bra chans den 16:e på Bergsåker i monté. Planen är att han ska starta där. Hade haft en tanke på att starta på V75 på Romme nästa helg. Men dåligt väder, lång resa och en i princip chanslös häst är ju i faktorer som talar mot, även om det hade varit roligt att köra på V75 åtminstone en gång. Men jag avstår, är alldeles för bekväm. Kanske fel egenskap när man håller på med trav. Parkes gjorde ett skapligt lopp över 2640 meter på Bergsåker senast, men tappade lite för mycket i början. Gick ikapp och fick ta upp då tempot bedarrade. På igen som andra häst i tredje spår i rygg 6-700 kvar. Den framför segade sig framåt och utnyttjade två spår, så det var svårt att ta sig framåt. När jag trodde vi skulle komma ut i svängen, kom de bakifrån och täppte till och när vi kom in på upploppet och hade någorlunda fritt, då hade hon ledsnat på alla "tempominskningar" så då gav hon sig lite. Den som var framför (och som jag tyckte mest i vägen) var seg, men stark. Och med facit i hand skulle jag väl ha stannat kvar i den ryggen då den till slut blev tvåa. Vi har inget flyt i loppen kan jag lugnt säga. Nytt försök imorgon på Östersund. Autostart har jag bara testat innan tävlingarna, och då var hon faktiskt riktigt snabb. Men flytet sitter i och vi fick 11:e spår. Daley kör två till tre gånger i veckan och känns bra. Parkin vilar på ett tag till, även om han nu är vinterskodd åtminstone. Det närmar sig. Vi kämpar på i uppförsbacken. Det är de som har det värre..

Världen i otakt men jag håller mig till travet

Världen är i otakt med tillvaron just nu och jag kan anta, att det var så här ungefär världsläget var innan andra världskriget bröt ut. Historien har tyvärr en tendens att upprepa sig. Och vi människor har en tendens att inte lära oss något av andras misstag. Tragiskt och onödigt att inte kärlek och medmänsklighet får råda över allt. Nog om detta nu. Småhandlare som vi vanligt dödliga, har annat att bekymra oss om, än sådant vi ändå inte kan påverka. Det har inte blivit så mycket bloggande på slutet. Parkes startade i lördags på Östersund och blev 6:a på en opassande och sörjig bana. Hon sjönk ner ett par decimeter i gruset på innerspåret och kämpade förtvivlat för att ta sig framåt från köposition. Hade tagit sig upp som tredje häst in på upploppet men orkade inte behålla positionen när mjölksyran sprutade ur öronen. Godkänd tycker jag efter en månads startuppehåll. Nytt försök på lördag på Bergsåker. Vi provar ny balans och eventuellt rycktussar för första gången. Loppet är på 2640 meter och motståndet är inte jättetufft men alla utom en har tjänat mer pengar än hon gjort tidigare. Funkar det som jag tror och hon är på humör tror jag vi är med på linjen. Bonden kämpar på här hemma. Anmäls ikväll till V86 på Bergsåker nästa onsdag. Med bra läge hoppas jag han tjänar en slant, även om det är sulky och jag som kör. Nästa montélopp kan bli i mitten på december. Innan dess hoppas jag på att vi även hunnit vara med i V75 på Romme den 5 december. Det gäller att utnyttja poängen, när man har några... Daley har jag vinterskott. Men hon har fått pausa en dryg vecka på grund av tidsbrist, då jag arbetat och haft en massa annat att fixa också. Körs igen i morgon och det verkar bra. Parkin vilar också han fortfarande. Ska försöka få tid att sko honom också någon dag. Väntar in i december innan han börjar förberedas för nästa säsong. Går det trögtäven nästa år efter en riktig vinterträning får han väl avsluta tävlingskarriären. Det var det.

Lugnt och stillsamt

Det är lugnt och stillsamt på travfronten. Hästarna tränas dock på som vanligt. Men inga mer starter planerade riktigt mer än den i morgon då Parkes går ut i ett på papperet hyfsat treåringslopp på Östersund. Vi är tippad bland de sista men jag har ändå goda förhoppningar då hon känns fin här hemma. Enda negativa är väl att hon inte startat på en månad. Hon har slagit eller varit nära de flesta av de som är tippad före henne så jag känner mig inte slagen på förhand, även om innerspåret på tillägg kan ställa till det. Jag hade tänkt starta Bonden på Gävle nästa vecka, men då jag inte är så sugen på att åka långt så tog jag bort anmälan, även om han känns riktigt bra för dagen. Vi provar väl på V86 på Bergsåker den 25:e istället. Lite närmare, speciellt om jag planerat en lite längre resa med honom i början av december... Parkin vilar fortfarande. Inget fel på honom men han kan behöva ladda batterierna lite till innan vi drar igång ett sista försök att få honom i form. Daley tränar jag på med och det går som förväntat. Fin häst det. För övrigt är det roligt att se att man toppar en lista. Inte så ofta, ha ha Lille Willie Carr är fortfarande kvar på Ortsjöns Hästgård enligt vad som avtalats. De gör ett bra jobb men jag har varit lite missnöjd med alla verkningar som gjorts i tid och otid. Nu senast fick jag nog och satte jag stopp på detta, efter att deras hovslagare ville börja plasta utsidan på fölets ena bakhov. Bakgrunden är den att Wille är hjulbent och föddes med bena pekande åt alla håll. Jag har ju varit mer eller mindre skeptisk till det mesta om utsikterna för honom, med tanke på starten han fick, och inte lagt mig i så mycket, mer än påpekat några gånger att jag tycker verkningarna inte alls märkts av på bakhovarna, som varit platta och spetsiga hela sommaren. Något som enligt min mening påverkar stabiliteten negativt. På de föl och unghästar jag fött upp hemma har jag varit noga med att då och då runda av tårna på bakfötterna för att de ska bli stabila, och med tanke på resultatet så tror jag nog det varit rätt väg att gå (Hibbitt, Parkin och flera andra uppfödningar som sprungit) Nu när jag haft den här lilla hästen på ett "riktigt" stuteri har jag inte brytt mig om speciellt mycket själv utan trott att man gjort på samma sätt. Efter den tredje verkningsräkningen på 6 veckor i början av september bestämde jag mig dock för att gå in i hagen och kolla om han hade någon hov, kvar med tanke på att 6-8 veckor mellan verkningar brukar vara ofta nog, för övrigt har jag fått faktura för hovvård på både märren och fölet följande datum: 9/5, 11/6, 7/7, 13/8, 3/9 samt 28/10 trots att det gått på bete, känns som lite väl "noggrannt" för min smak när det dessutom ofta inte ens märkts på hästarna att de verkats. Känns kanske lite som om de anlitar fel hovslagare, när räkningarna kommer så tätt. Men det är ju min åsikt. Efter att ha fått fakturor på "verkningar" i princip varje månad sedan jag ställde dit modern i mitten på april, utan att hästen blivit något bättre tyckte jag att jag måste dra åt handbromsen för vad det får kosta framöver. Han har redan kostat mig mer än 60 000, pengar som troligtvis är bortkastade då jag inte tror han kommer att hålla. Eftersom jag redan fött upp en svårt födsloskadad häst, och en lite mindre skadad innan den här, vet jag hur liten chans det är att de håller för tävling och om de gör det, så är det de som klarar sig bäst de som med enbart hjälp av de förutsättningar naturen gett dem, utan speciellt mycket mekanisk påverkan ville jag inte hålla på att experimentera mer. Jag har hållit på med hästar sedan 1985 och även om jag inte är någon superstjärna på hästar, så tror jag nog att jag ändå vet vad jag pratar om erfarenhetsmässigt efter de föl jag fött upp och sett genom åren. Men det är som det är. Här Willie Carr hjulbent som få. Foto: Björn Persson © Här är en bild på hasen och dess vinkel framifrån. ser inte så kul ut.                Foto: Björn Persson © Ortsjöns Hästgård ville ha en intyg av mig där de fråntogs ansvar för hur det gick med hästen i framtiden, om jag inte gick med på att de fick plasta honom. det säger jag inget om. De är ju seriösa och vill ju inte ha dåliga rekommendationer, så jag har gått med på att skriva ett intyg, OM de lämnade hästen ifred resten av tiden han är där och låter mig själv fixa hovvården. Känns ju ändå inte speciellt positivt att byta ut Bonden mot en hjulbent ettåring, men det är ju som det är. Jag kan ju inte behålla båda. Vi får väl se vad som händer med honom. Han är ju fin i övrigt och verkar ju go och snäll i alla fall. Men det känns ju lite tråkigt även om jag redan när han föddes förstod hur det troligast skulle bli. Jaja. Vi kämpar vidare

Bonden vann tredje montésegern

Igår startade Bonden igen, den här gången på Östersundstravet. Precis som senast hade jag fullt upp med annat än trav (jobb den här gången), jag hade inte tänkt anmäla men då Anna-Lena Forsberg gärna ställde upp även denna gång och hämtade hästen samt skötte allt inför starten, så kunde jag ju själv vara hemma. Och det gick bättre den här gången än på Hagmyren, kan man lugnt konstatera. Bonden var riktigt bra och Anna-Lena red ett helt igenom perfekt lopp med honom, hon smög i ryggar och när slutspurten sattes in hade han modet kvar att avväpna de två andra hästarna som var framför honom. Mycket bra ridet. Hästen såg dock inte lika bra ut i travet som tidigare, han verkar ändå inte ofräsch, så det är möjligt att det var den lösa banan som ställde till det, eller att Anna-Lena fick ta i och "dra ihop" honom lite då och då när han kom lite för nära den framförvarande hästens ända. Han får väl vila några dagar sedan kör jag väl honom och känner hur det verkar. Det finns dock inga passsande montélopp närmaste månaden, så det blir väl några sulkylopp istället. Ska bli spännande att se. Parkin var ju ute i stenhårt gäng förra onsdagen, och han räckte helt enkelt inte till i det sällskapet. Även om han inte var som bäst gick han 12,4 vilket är den 8:e bästa tiden han sprungit i hela sitt liv. Det säger en del om hur tufft han har det numera. Han får vila några veckor och hämta mod, sedan tränar vi väl på i vinter och så får han några chanser till våren. Räcker han inte alls till då så är det färdigtävlat. Parkes har tränat på under min avstängning och känns mycket bra. Startar nästa lördag om allt går som det är tänkt. På Östersund. Yngsta hästen i stallet, Daley tränar på även hon. Glimrande teknik har hon den märren, det känns som om man flyter ovanpå sanden när man kör henne. Hon är ju lite uttåad på båda fram och stryker sig lite nära skenbenen fram, men ojojoj vilken travare det här kan bli. Tyvärr är hon lite lat, men det kan ju ändra sig. Avslutar med att berätta att i morgon skulle min pappa Benny ha fyllt 69 år om han levat. Nu har han snart varit död i två år och det har nog inte gått en enda dag utan att jag tänkt på honom. Hoppas du har det bra där du är. Skickar även ett stort Grattis till hans storasyster Sigbritt, min faster alltså, som fyller 78 år den 4 november. Här är en bild på dem båda någon gång på 70-talet när båda är betydligt yngre än vad exempelvis jag är nu. Foto: Björn Persson © På återhörande

Bonden brände

Det har gått några dagar sedan senaste blogginlägget, men nu kommer det ett kortare i alla fall. Bonden var ut på Hagmyren i söndags, jag var själv inte med eftersom jag var på väg hem från Örebro efter ett besök hos döttrarna. Anna-Lena Forsberg ställde upp och hämtade honom här hemma och fixade allt. Otur för honom att loppet sedan blev som det blev. I det första försöket ledde han tydligen överlägset med 80-100 meter efter drygt 800 meter och en skaplig öppning, när en av de andra ryttarna ramlade av och loppet avbröts. Ny start efter drygt en timme och då blev det samma visa, Han pullade friskt i ledninen men nu tog krafterna slut in i sista sväng. Två varvöppningar under 13-14 fixar han inte. Och sedan så stannade han bara när Anna-Lena drog huvan. Precis som han brukar för sulky. Inte mycket att säga om med allt strul. Sånt passar inte hästar som Bonden.  Men vi tar nya tag. Önskemålet var ett kortlopp nästa gång. Imorgon är det Parkins tur igen. Kortlopp och hårt motstånd. Hyfsat läge, även om ett par spår längre in inte skadat. Jag hoppas på en peng, medan hjälptränaren Greggan, i vanlig ordning tror på seger... Han känns dock fin för dagen här hemma. Näst senast tog han i så att Greggan flög av när hästen genade över en stubbe inför sista intervallen och hästen själv kom i kapp mig och Parkes innan backens slut och "klossade" oss i rygg. Tur hästen är snäll för när jag upptäckte att hästen var utan kusk, var det inga problem att fånga honom med vänsterhanden och sedan med tömmen i armkrok fara ner med Parkes och leta redan på en mörbultad grek. Greggan klarade av att kliva på igen och skritta hästen hem, och nu ärdet färdigkört för honom på ett tag. Nu sitter han hemma och äter värktabletter och vilar upp sig lite. Tur ändå att det gick förhållandevis bra. I går mjukade jag upp honom lite och allt verkade OK. Kul även att se att mina idéer funkade på Pånis Pajas, som jag tipsade ägaren om att sätta på ett par tåvikter för att få framsteget kvar aningen längre i luften. Det funkade tydligen bra och hästen gick nu nytt rekord och blev trea för ägaren själv i starten efter jag körde honom. Roligt att kunna hjälpa till när det lyckas. Parkes känns fin i träningen och start är planerat till 7/11 på Östersund då min avstängning är över, eftersom jag vill köra henne själv. Quantum Bond och Anna-Lena Forsberg och jag efter förra segern. Foto: Bert Magnusson, FotoFinish ©

Sanslös vecka

Hej igen. Trav-oktober har börjat sanslöst bra för mig och hästarna. Det började med Parkes på Bergsåker. Hon värmde lite sämre än vanligt, men skärpte till sig när det blev allvar och gjorde ett riktigt bra lopp då hon fick gå med i ryggar och vreds ut i ingången till upploppet, då hon avslutade bra och blev trea. Tiden blev nytt rekord på distansen, 17,9/2140 meter och hon tjänade hela 8500 kronor. Och jag fick inga böter heller då jag inte tordes vika fram körspöt ens, men jag gungade lite och manade på med tömmarna lite, det gick det med. Det är en ärlig häst det här. Hon har ju en lite udda stil med huvudet, men benen sätter hon rätt så det är svårt att räkna ut vad som stör henne, om det inte är "bullarna" på kotorna fram. Därefter var det Parkins tur att visa att han inte är helt slut som artist. Efter att ha gjort ett mediokert intryck sedan hemkomsten från Sofia Aronsson i juli, verkar han börja hitta tillbaka till sitt gamla jag. Eller så är det ett nytt "jag" som han plockat fram. Nu avslutade han riktigt bra och slutade 5:a efter att ha fått ett fint lopp av körande Susanne Osterling som verkar passa utmärkt som kusk åt honom. Välbetalt var det och 7000 spänn in. Jakten på milstolpen, att komma över 2 miljoner fortsätter. En nymodighet han börjat med är att han "hingstskriker" och gnäggar så fort han är på en travbana nu för tiden. Det är riktiga hingstvrål när man åker ut ur stallet på banan för att värma. Det är liksom "Här är jag" eller så ropar han efter någon.Underligt ändå när det kommer från en snart tioårig valack. Men inte så lite skoj är det att se att han trivs med livet. Han blev dock lite hovöm höger bak i onsdags, men efter att fått på sig nya skor och sulor så var han som vanligt igen. Vi siktar på ett nytt försök i V86 den 21 om han verkar OK. Både han och Parkes går lugna intervaller imorgon igen, de har båda fått ta igen sig i hagen sedan onsdagsstarterna. Parkin vaccinerades också direkt efter loppet, men nu för tiden är det bättre vacciner än förr, så det har inte märkts något på honom. Så över till Bonden då som fick ta sig an några kamrater i ett Breddlopp på Bergsåker igår, då vi inte kom med till Solvalla. Trots att han hade näst minst pengar på sig i loppet sopade han banan med dem även denna gång och det på fina 17-blankt över medeldistansen. Spännande och roligt. Och tio friska tusenlappar till in på kontot. Otroligt bra. Snart är omkostnaderna för hela vintern i hamn. Det har man inte varit van, de sista åren. Han har tagit två ganska enkla segrar hittills, med det blir nog lite tuffare nu när han gått över "breddpoängen". Duktiga Anna-Lena Forsberg i sadeln som vanligt. Quantum Bond och Anna-Lena Forsberg vinner andra raka i monté. Foto: Skärmdump ATG © Nästa start för Bonden blir nog Hagmyren redan nästa söndag. Bra montéproposition där. Men då är jag upptagen så fröken Forsberg har lovat att fixa allt. Bra tjej det. Jag körde nordsvensken (eller kallblodet som de egentligen heter) Pånis Pajas åt min kompis Thomas Andermyr i lördags. Det var en spännande och trevlig upplevelse. Det var väldigt länge sedan jag körde en "palt" och jag trodde förbannelsen var bruten (jag har faktiskt aldrig kört in en enda krona med en "nordis" på, tror jag åtta försök), när jag lyckades lotsa honom i princip hela loppet i rygg på ledaren, trots två jättekorta galopper under vägen, till vad som såg ut att kunna bli en fin fjärde plats.  Men hästen ville annat och hoppade även en tredje gång i början av upploppet så vi blev diskade. Tråkigt för Thomas och för mig med. Speciellt då ledaren också hoppade över mål och vi då skulle ha blivit trea. Det var faktiskt hela tre och ett halvt år sedan hästen senast placerat sig på plats. Men vi tar nya tag. Och jag stärks allt mer i tron att jag nog inte är så jävla dålig kusk ändå. Nu är jag närmast avstängd i tre veckor från och med tisdag. Nästa lopp jag kör kommer att tilldra sig efter den 2 november. Men det kommer väl några blogginlägg innan dess. Avslutar med att gratulera Patric Svensson (om påstår att han brukar läsa den här bloggen, kul att NÅGON gör det) till gårdagens seger med Lillaosåfin Hej för den här gången

Hinner med några lopp innan avstängning

Förra veckan var jag till Dannero med Parkes. Hon avslutade bra efter kanske lite väl defensiv körning från min sida. Offensivt blev det från sista sväng och in mot mål. Hon avslutade i underkant 1,15 hela sista varvet och slutade 3:a på tiden 19,6.  Då gick det i 23-tempo de första 13-1400 metrarna så det gick undan rejält sista biten. Tyvärr blev jag lite ivrig i överkant när jag fick segervittring och jag drog på mig ännu en böter för drivning. Nu var det tredje gången på några månader och då väntar naturligtvis en avstängning för 3:e gångs förseelse. Eftersom jag ligger i kategorin som kört under 30 lopp det senaste året får jag tre veckors avstängning där en som kör, säg 500 lopp om året får två dagar för samma typ av brott. Inte mycket att säga om. Jag hinner dock köra några till lopp innan avstängningen ska börja avtjänas den 13:e oktober. Närmast på onsdag med Parkes igen, där hon går ut i ett lopp för de som tjänat högst 20 000 kronor. Vi fick andra spår och det är väl hyfsat för hennes del. Några bra men jag hoppas vi är med där framme när checken skrivs ut. Och att jag håller mig lugn med spöt. Parkin startar också i ett sulkylopp samma dag. I sulkyn Susanne H Osterling. Hon skötte sig bra och gillade hästen när hon red honom och får nu chansen i sulky också. Vi lånar en jänkarvagn av Grafströms och hoppas på att det blir en slant. Han kanske måste starta med skor bak, och det är ju ingen höjdare för hans del, men jag har utrustat honom med de där nya Propad-sulorna och ett par Razer-barfotaskor, så vi får väl se hur det blir. Han måste bara vara bättre än senast. Annars är det tack och godnatt för i år. Propadsulor och Razerskor. Sulorna kommer skäras ur för bättre grepp på onsdag. Foto: Björn Persson © Jag har även slagit på Daley skor för första gången idag. Hon var oerhört snäll måste jag säga. Annars är man ju lite orolig varje gång det är "debut" för något. Speciellt vad det gäller att slå fast skor på hovarna för första gången. Rycker de åt sig en hov när man ska sömma fast skon kan det gå riktigt illa. Det gäller att hålla i och känna av. Nu gick det bra i alla fall och hon har skor på alla fyra. Ska bli spännande att köra henne i morgon igen och se om det går bättre nu. Vägen är ju hård och hon har nästan känts lite hovöm och gått försiktigt tills vi kommit bort på sandbanan. Hon har fått börja jogga på lite grann och det här är en "långstegad" dam som det känns har rätta rytmen i steget. Och om allt annat ramlat på plats och hon inte blir alltför storväxt, kan det bli skojigt framöver även med den här damen. Daley har fått sina första skor. Foto: Björn Persson © Hade med skräckblandad förtjusning sett fram emot fredagen, då tanken var att släpa med sig Bonden till Solvalla och dominera i Montéloppet där nere under lunchtravet. men 487 poäng räckte inte till annat än att bli förstareserv. Nu får vi nöja oss med Breddtrav på Bergsåker på lördag istället. Montéproppen var kanske inte superbra, men får han bara vettigt utgångsläge tror jag han vinner där med, även om det är 500 meter längre än senast. Anna-lena Forsberg upp i sadeln även denna gång. Anmälan i morgon. Dessutom så kan det bli så att jag som lånekusk även kör en tidigare segerlös nordis åt en kompis på lördag. Det ska bli kul. Det var ett tag sedan. Ha en trevlig travvecka därute.

Idag skulle min farmor Vilma ha fyllt 100 år

2008 den 20 december avled min älskade farmor Vilma. Hon var 93 år och hade levt ett varierande innehållsrikt liv oftast med utgångspunkt från huset i Norrhassel där de bodde från det att jag var en liten stadspojke och fram till 1998 när farmor flyttade ner till en lägenhet på Egnahemsvägen i Matfors. Farfar dog redan 1988 men farmor bodde kvar i huset tills hon var 82 år. Farfar Sven blev blind när jag var liten, i sviterna av den diabetes han levt med sedan 25-årsåldern. Han åkte ofta på undersökningar inne i stan och det var inte få gånger jag blev upplockad av farmor och farfar i taxi inne i Sundsvall för vidare resa till Norrhassel. De var båda två fantastiska människor att vara med för en liten grabb. Farfar oerhört intelligent och funderade ständigt på livets gåtor. Han hade kort skolgång som det var när han var barn, men hade alltid en oerhörd vetgirighet och allmänbildad som få. Han lärde sig som 60-åring Brailles blindskift och for ofta på kurser både hit och dit när han var i 60-årsåldern. Han och jag låg ofta sida vid sida i hans sovalkov där han berättade historier för mig. Både sanna och osanna med stor inlevelse. Jag känner hur tårarna rinner ner för mina kinder nu när jag skriver det här. Jag saknar honom fortfarande så oerhört mycket trots att det gått 27 år sedan han dog. Farmor var oerhört streetsmart och var en kvinna med klara åsikter, men ett kärleksfullt hjärta för de sina. Hon hade fått klara det mesta göromål själv då Farfar bodde inne i stan på veckorna, där han jobbade på Gränges Aluminium, som Kubal hette då. Själv jobbade hon med det mesta och hon "tog aldrig någon skit", även om det uttrycket inte fanns då.. Hon var en utmärkt sömmerska, jobbade på matbespisningen när de hade skola i Norrhassel När jag var liten arbetade hon på Plyfas boardfabrik i Hassela. Tills hon var med om en bilolycka och fick sjukpension. Farmor skötte om det mesta i hemmet i Norrhassel. Hon tapetserade och målade och plockade bär. Hon skickade små brev med "hemlisar" till mig, där hemlisarna bestod av pengar så att jag skulle ha lite att röra mig med. När det var Stöde marknad (Som när jag var liten var ett gigantiskt skådespel i tre dagar) brukade hon mer eller mindre kidnappa mig från morsan och mormors och köpa leksaker till mig: "Det var typ peka på det du vill ha". Och jag pekade till morsans förskräckelse. I normala fall kanske det inte är sunt att bli så där bortskämd som jag blev av Farmor. Men för det och mycket annat älskade jag henne oerhört. Farmor Vilma 2003. Foto: Björn Persson © Framförallt för att hon helt oreserverat älskade mig och väldigt många gånger så lät hon förstå att hon var rädd att jag som var "ensam" och särkullsbarn skulle bli bortglömd. Min faster Sigbritt och hennes Kurt var ju gifta och fick tre barn medan Morsan och farsan aldrig var gifta och de flyttade ifrån varandra när jag var tre år. Farmor och Farfar var båda väldigt angelägna om att jag skulle få komma till dem så mycket jag kunde, och det känns nästan som om jag var där mer än hos Farsan när jag var barn, även om farsan och jag också höll kontakten, så var det farmor och farfar som la manken till för att jag skulle komma och hälsa på dem. Själv bodde jag hos morsan i Nacksta medan jag egentligen inte vet var Farsan bodde innan han träffade Elise, som han gifte sig med och som är mor till mina yngre syskon Andreas och Sara och de bodde i Ortsjön, Njurunda. Det känns bra att jag vet med mig själv att all den kärlek hon la på mig kunde jag med glädje betala tillbaka ända till slutet. De sista åren hon bodde i Norrhassel spelade jag fotboll med Hassels IF och inför nästan varje träningspass for jag hem till henne en sväng och åt gröt eller hjälpte henne med att klippa gräs eller något. Sedan när hon flyttade till lägenheten i Matfors var jag dit både en och två gånger i veckan och hjälpte henne att handla och betala räkningar och sånt. När hon därefter flyttade till äldreboendet Tunastrand missade jag inte många veckobesök under de åtta år hon bodde där innan hon avled på exakt det datum hon själv förutspått. Samma daum som hennes egen mor Hanna dog på, den 20 december. Idag skulle hon ha fyllt 100 år. När hon nyligen fyllt 90 år tyckte hon att det gått så lång tid att hon nu måste jag väl vara 100 år snart? Vi skrattade och sa att du får nog vänta lite till innan dess Nu blev hon aldrig 100 år som levande. Men idag har jag och Anette varit iväg och lagt blommor på hennes grav. Älskade farmor, tack för allt Blommor till en som skulle ha fyllt 100 år idag den 28 september. Foto: Björn Persson © Avslutar med lite trav. Imorgon går resan till Dannero. Parkes gjorde ett bra lopp senast men fick ju inte riktigt chansen i tid. Vi provar igen imorgon i ett treåringslopp. Bra smygläge med bakspår och rygg på favoriten. Tappar vi inte för mycket från start så hoppas jag vi åtminstone är på plats. Men det är en förhoppning. Övriga hästar tränar på. Bonden år lugn och harmonisk för dagen. Såret i karleden bekymrar honom inte och vi siktar på Solvalla och monté nästa fredag, den 9:e. Parkin får göra ett lopp till, innan jag bestämmer mig för om det blir vintertråning och ett sista försök till våren eller om han får prova lite till. Han var urusel senast, men Greggan som oftast kör honom nu för tiden, tycker att han i senaste intervallpasset kändes bättre än någonsin. Så vi får väl se. Blir troligen i breddloppen nästa lördag. För sulky. Daley försöker jag köra så mycket jag hinner. Inga långa svängar, men ändå regelbundet. Hon har småjoggat lite några gånger och hon känns rytmisk och fin. Men hon har redan hunnit "känna på grejerna" så det är ingen lättkörd dam, även om det hittills oftast gått bra. Bilar och sånt bryr hon sig inte om, det är mer att hon verkar vilja bestämma själv, och får hon inte det kan det smälla, ha ha. OK Hej med er.

Ingen bra dag

Det blev ingen speciellt bra dag igår på Bergsåker. Parkes gjorde ett bra lopp men hamnade risigt till i sjätte par invändigt. Sedan gick det sakta en stund. Jag valde på att sitta kvar eller gå fram i dödens, och valde det förstnämnda. Kunde ta mig ut i fjärde ytter varvet från mål. 600 kvar började det bromsas framför mig och då var det bara att gå ut i tredjespår. Tyvärr så galopperade hon några steg när det blev snävt när vi skulle ut och tappade fart. Gick sedan bra genom svängen i tredjespår och hela upploppet ner gick hon ruskigt bra och sluggade sig fram till 5:e platsen. Med lite bättre tempo i loppet så tror jag vi är längre fram. Fick även böter för felaktig drivning. Men det är ju mer eller mindre standardtaxan när jag kör lopp så det hade jag nästan räknat med. Hon är inte helt hundra i travet men det blir bättre och bättre. Både sambon Anette och kompisen Micke Lagergren tror att det handlar om att hon inte orkar med sig riktigt än, och så kan det ju vara. En del tycker att jag ska sluta köra själv, men som jag har sagt förut så gör jag det här för att jag tycker det är roligt och jag vet inte riktigt hur statistiken står sig mot andra kuskar, men jag har i alla fall fått pengar i mer än hälften av de 234 lopp jag kört och det tycker i alla fall inte jag är direkt dåligt. Men allt är ju relativt. Vi siktar närmast mot Dannero den 29/9. Med mig i vagnen. Just Dannero skulle jag till imorgon men då Bonden trampat sig i karleden fram blir det inget av med det. Han får hämta igen sig och så blir det antagligen Montélopp på Solvalla i början av oktober för honom. Monté ja. Parkin gjorde en slät figur igår på Bergsåker i monté. Jag kände inte igen honom riktigt även om han brukar vara sämre från september och fram till typ april. Helt klart var det något som störde honom. Han tappade en framsko med sula i värmningen och höll på att gå omkull, dessutom höll han på att sparka bakut i samma veva, något han i princip aldrig gjort. Vi fattade inte varför, men efter själva loppet när jag duschade honom och jag skrapade bort vattnet under buken på honom kom det en kaskad med blod. Jag kröp under magen på honom och tittade och då hade han ett centimeter stort jack precis bakom där bukgjorden hade suttit. Teorin är att möjligen så flög skon av så precis att någon av sömmen från skon rev upp det där såret. Väldigt underligt. Det är ju lätt att hitta bortförklaringar, men även om han inte är i sin bästa form ska han inte vara så där. Nu får han möjligen ett lopp till innan han går till vinterträning. Kan bli ett comeback-lopp på Dannero, den 29:e det med. Då för sulky. Avslutar med en bild från när Bonden susade över mållinjen på Dannero förra veckan. Anna-Lena Forsberg och Quantum Bond ohotade över mållinjen i montédebuten på Dannero förra veckan. Foto: Bert Magnusson, FotoFinish ©

Bonden infriade förväntningarna

Det blev ungefär som jag skrev i senaste bloggen, att Bonden var precis så bra i Monté som jag trodde.När han slipper en vagn bakom är han grym. Och att han vann i det närmaste oberörd med 40 meter säger väl en del om vad viktigt det är att hästarna trivs med det de gör. Inte alla som får en sån klar vinnare till drygt fem gånger pengarna. Anna-Lena Forsberg gjorde inget misstag när hon vände lite bakom fyran för att komma iväg, efter att han var alldeles för snabb iväg i den första ogiltiga starten. Nytt rekord på voltstart blev det också 16,1 så formen sitter där. Nu får han ett sulkylopp på måndag innan vi troligen siktar på ett passande montélopp på Solvalla i början av oktober. Konstigt att ingen köpte honom i våras när jag skrev att jag trodde att han skulle vara en mycket bra montéhäst. Men det är klart det är väl så att folk tror att alla ljuger i annonserna. Inte jag dock. Det står väl klart nu om någon trodde något annat. Imorgon är det dags för ett nytt Montélopp för Parkin som tränat på i vagn sedan förra gången. Loppet blev kanske lite tuffare än senast på papperet även om propositionen ser bättre ut, men den här gången slipper han 200-grams bootsen fram och dessutom så har ingen av de hästarna med ettor i raden sprungit i närheten av hans tid i montédebuten över aktuell distans. Jag tror nog han kan överraska den här gången. Mitt "första val" som ryttare när det gäller Monté, Anna-Lena Forsberg rider den här gången, även om Susanne H Osterling gjorde det bra sist. Parkes staratr också. Hon var inte riktigt bra i travet i senaste loppet, men hittar inget speciellt som är fel på henne och hon känns som vanligt i intervallerna, så vi gör ett nytt försök. Hoppas och tror på en bra placering ändå. Vi hörs.

Vettig segerchans

Imorgon söndag, debuterar Quantum Bond i Monté. Det ser mer än överkomligt ut och jag skulle nästan bli besviken om han inte vinner, så stor chans tycker jag det är. Nu är ju "Bonden" en mycket svårstyrd häst i vissa lägen, och inte utrustad med något löphuvud överhuvudtaget, men han har en skaplig överkapacitet i det här gänget och springer lika fort med någon på ryggen som med en sulky bakom. Dessutom har Anna-Lena Forsberg, som ridit honom en gång i jobb och även i kvalet lyckats mycket bra när hon testat honom. Det är ju ett litet orosmoment i starten då han blir lite ivrig direjkt när man vänt upp honom, men jag hoppas hon vänder lite sent och kommer ner bakom den på spår fyra, så att hon har plats att manövrera honom. Går han bara iväg tror jag att han "skentravar" runt med henne på en 15-tid. Och räcker inte det då är det ju så då. Själv har jag varit på Kreta en vecka. Mycket trevligt även om det lades på några "extrakilon" tack vare god mat och dryck, dessutom inget kroppsarbete som kunnat hjälpa till. På Kreta serverades nog världshistoriens största Vitlöksbröd. Foto: Björn Persson © Bonden startar som sagt i morgon. Övriga hästar har starter planerade nästa lördag. Jag hoppas att både Parkes och Parkin kommer med i sina lopp. Parkin anmäls till både Monté och sulky så han får nog komma ut, medan Parkes får hoppas på att poängen räcker. Båda har körts idag och båda var fina i sju intervaller var. Greggan körde Parkin medan jag satt bakom Parkes. Parkes i ledningen de tre första sedan växlade vi och körde varannan gång i spets. Avslutade med att kasta in ett och ett halvt ton hö på hövinden, Höet uppe i tre kronor kilot plus moms nu. Alla äter mellan 8-10 kilo om dagen plus 3-4 kilo kraftfoder om dagen till en kostnad av ca 9 kronor kilot. Travet kostar mig ungefär 65 kronor per häst och dag. Sedan tillkommer spån, stall, resor och allt annat som behöver inskaffas då och då, så det är ju bra om det kommer in lite. Och även om det är MYCKET billigare än att ha en häst i proffsträning så är det mycket pengar som ska in för att täcka upp. Därefter for jag ut med 1,5-åriga Daley som började med sin kommande travkarriärs uppträning idag. Vi kör som vanligt skritt de första tre-fyra veckorna för att sätta ett lugnt och harmoniskt sätt bakom vagnen, innan vi någon gång i mitten av oktober börjar jogga lite. Ska bli spännande. Tror det här är en flygmaskin om senorna håller. Vi hörs

Rapport från Östersund

I tisdags var jag och min vapendragare Greggan på en utflykt till Östersund. Jag fick i hop två penningplaceringar men jag tyckte det var mycket stolpe ut den här kvällen, så man får väl vara nöjd ändå. Parkes startade ensam från springspår i ett kortlopp som var stängt vid 40 000 och tillägg vid 15 001 kronor. Hon var den enda treåringen i loppet och det blev lite tufft. Från början fick hon inte till travet, dessutom utsattes hon för lite väl snäva körningar in i kurvan, men hon klarade det även om det kändes som om det gick på nålar. Det tog väl säkert 4-500 meter innan det gick att köra något med henne, samtidigt som de öppnade första 500 på 14. Vi låg säkert 100 meter efter i utgången på första sväng. Men hon kändes allt bättre och 700 kvar kände jag att hon fått upp farten. Tyvärr så körde han som körde tufft mot oss i början av loppet, även snävt en gång till när denne först gick ut sedan drog tvärstopp framför oss så vi tappade fart igen och därefter hakade han fast i ett annat ekipage och ramlade ur (jag tror det gick bra i alla fall som det såg ut på filmen). Trots denna andra störning så fick hon upp bra fart mot slutet av loppet och trots vida spår så tog hon hela tiden på klungan. Och då jag för första gången någonsin manade på henne med spöet ordentligt så svarade hon riktigt bra och nådde ett 7:e pris samtidigt som hon passerade mållinjen gott gåendes. Jag tror att hon behöver lite längre distanser, för hon var i det närmaste obrukad när hon kom in i stallet på nya rekordet 17,9/1640 meter... Jag är dock inte riktigt nöjd med hennes trav och något är det som stör henne. Men det har det ju varit hela tiden. Det är kanske dags för ett till veterinärbesök, även om de fyra som kollat henne hittills inte hittat någon att ta på riktigt. Nu får hon ta det lugnt någon vecka så får vi se vad som sker. Körde lite motion idag och det var OK och öronen framåt, även om hon är lite knackig emellanåt. Quantum Bond startade i kvällens sista lopp och där hade vi ganska mycket otur kan man ju säga. Fick iväg honom från andra spår på tillägg genom att köra utan automatkäkremmen uppdragen i volten. Löste sig bra in i första sväng, även om den som valde dödens nästan tvärnitade när han kom ner framför oss (det var många som körde med små marginaler mot oss den här dagen, ändå brukar det vara jag som får böterna, hmm), Nu hoppade den redan i utgången på första sväng och lämnade över dödens åt oss. Inte så bra för vår del, eftersom "Bonden" är en rusare och dessutom lite svårare än vanligt att hejda utan käkrem när han inte har någon rygg, fick jag släppa efter tömmarna och dra upp käkremmen, vilket gjorde att tempot blev lite uppskruvat en bit. Ledande Rikard Skoglund hade lite synpunkter på det, både då (och efter loppet!), men det tog väl bara ett par hundra meter innan vi kunde krypa ner i rygg på honom, varpå min häst lugnade ner sig. Där låg vi som tredje häst in på upploppet när Skoglunds häst i ledningen felade. Jag tvekade en stund innan jag tog ut Bonden ett spår och knuffade till den stackarn som satt utanför. Klantigt gjort och det kostade mig 600 spänn. Bonden höll farten bäst av dem i klungan och höll till en 5:e plats på 17,4/2140 vilket gav 2100 kronor in. Han verkar ha fixat loppet utan några bekymmer och går intervaller i morgon fredag tillsammans med Parkin som närmast siktar på Bergsåker den 19 september om han kommer med. Bonden hoppas vi på att han kommer med nästa söndag på Dannero i monté. Det ser jag fram emot! Avslutar med ett foto från Amatör-SM Här är alla kuskarna som deltog i Amatör-SM 2015 på Bergsåker. Foto: Bert Magnusson, FotoFinish ©

Nya lopp nya möjligheter

Nu har det snart gått fjorton dagar sedan den senaste starten. Jag har anmält framförallt Bonden både här och där utan att komma med. Men nu så har både han och Parkes kommit med i var sitt lopp på Östersund på tisdag. Ingen av dem är väl toppad i formen, men vi försöker att starta på. Bonden fick andraspår på tillägg över medeldistans. Kan gå att komma iväg hyfsat även med honom därifrån, och Parkes är ensam på springspår i ett kortlopp. Om jag inte bommar för mycket från start borde hon få ett bra lopp. Sedan så tror jag inte hon räcker riktigt till seger, men bakom nummer ett, som såg oslagbar ut, så borde det vara öppet om hon är frisk och kry. Hon är dock enda treåringen i loppet så det blir intressant att se hur hon räcker. Gamlingen Parkin verkar OK efter montédebuten, men eftersom han är lite allmänt sliten och till åren, så behöver han hämta igen sig lite extra innan nästa montélopp. Eventuellt blir det ett sulkylopp nästa gång. Vi avvaktar några veckor till och ser hur det blir. Han ser annars väldigt bra ut i träningen just nu och springer glatt sina intervaller, i sällskap med antingen Quantum Bond eller Parkes, beroende på vem som passar in i hans schema. Min kompis Greggan kör honom för det mesta, även om min systers "kusinbarn" Magnus Eriksson kommer hit och kör honom i morgon, då han är här uppe för att besöka Bergsåkers Open Trot. Idag så verkade jag även hovarna på Daley och sedan så körde jag henne en liten sväng för första gången sedan hon släpptes på betet. Fin häst det här. och även om hon fortfarande är lite för mager och har lite vinda ben så är hon oerhört klok och lättlärd. Idag var jag även och kollade till Wille Carr på Ortsjöns Hästgård. Han börjar se riktigt fin ut. Faktiskt. Trots att han är röd... Willie Carr börjar gå till sig. Fin häst fast han är röd, ha ha. Foto: Björn Persson ©

Rapport från veckan

Det blev ingen succé i Amatör-SM. Cash'em Online och jag blev utslagen i semifinalen med en längd Inte mycket att säga om egentligen. Varken hästen eller jag själv gjorde väl bort oss direkt. Vi räckte bara inte till riktigt även om det var nära en finalplats i alla fall. Starten avbröts när vi var på väg upp mot bilen då ett ekipage hade fått problem med utrustningen. Sedan blev den ytterliggare fördröjd då en annan häst knäckte käkremmen och det kändes som om hästen tappade lite fokus medan vi "lallade" runt och väntade på start, för när bilen väl släppte ruskade hon på huvudet och tappade några längder. Vi hamnade i fjärde inner och trots att vi kom ut i svängen så hann hon inte få upp farten riktigt och i mål var vi en längd i från att ta den sista finalplatsen, men prestationen räckte inte längre än till att bli sexa och därmed utslagna, trots att hon sprang i tider runt sitt rekord. I det andra heatet hade hennes tid (14,1) räckt till seger med 20 meter så det var lite otur att vi hamnade i det tuffaste heatet kan man säga. Defilering inför semifinalen av Amatör SM på Bergsåker i lördags. Foto: Peter Backlund © Finalen vanns sedan av Danneros Ingvar Nyberg med Bergsåkershästen P.J. Winner. Det var dock oerhört spännande och hedrande att ha kvalificerat sig till Amatör-SM för första gången (jag hoppas det inte var den sista). Även om jag i praktiken inte är en av Sveriges 20 bästa amatörkuskar, så kändes det kul att vara en av de 20 bästa den här helgen i alla fall. Loppet innan semifinalen var det dags för Parkin att göra Montédebut. Solängetproffset Susanne Osterling fick chansen när Anna-Lena Forsberglovat bort sig och jag kan inte vara annat än nöjd med hjälpen hon gav oss. Nu blev det kanske lite fel med ett par tunga boots på honom fram, eftersom han blev "en annan häst" i loppet än han var i värmningen och det kostade väl kanske ett par placeringar till slut då han blev lite trött, även om han kämpade väl, men det är "lärpengar". Han slutade fyra och gick 16,9/2680 meter och han tog in två tillägg på ett bra sätt. Till nästa gång ändrar vi på en del grejer så får vi se. Han var lite sliten efter loppet och det var inte konstigt med tanke på att ingen ridit honom sedan kvalet i maj hos Sofia Aronsson. Jag körde lite motion med honom idag och han fick även jogga lite i sandbanan. Han var lite stel i början men blev bättre efter hand. Helt klart sliter täta starter på "gamlingar" och Monté kanske speciellt med tanke på att han är ny i disciplinen, även om han är en rutinerad häst. Han får väl pusta ut någon vecka innan vi kollar efter nya lopp. Han har ju sin sämsta tid under oktober och framåt så vi får väl se hur det blir med starterna senare i höst. Parkin och Susanne Osterling värmer upp inför montédebuten på Bergsåker i lördags. Foto: Anette Svanberg © Helgen var intensiv. Men det tog inte slut med "travandet" bara för att den var slut. Igår blev det en tur till Örnsköldsvik och start för Parkes. Det har ju strulat mest hela sommaren för henne med hög feber i två omgångar och problem med travet till och från. Nu var det äntligen dags att prova igen och hon gjorde det väldigt bra med tanke på att det enda banjobb hon gått sedan starterna i maj var när Greggan och jag var ner på Bergsåker och hon med en misslyckad balansändring (barfota fram) knagglade sig runt på 24,5/2140 meter med flera galoppinslag. Nu var hon skapligt fin i värmningen, men med huvudet på sned. Jag tog bort huvudstången som jag värmde med (fungerade inte) och chansade istället på en annan "balansändring" och satte dit en käkpinne istället för bara en kindstropp som hon gått med tidigare. Hon öppnade bättre än tidigare i loppet och vi hamnade i andra par utvändigt. Hon har börjat lära sig att hålla ihop travet bättre från början på hemmaplan, så jag hade lite förhoppningar redan innan på en bra start (även om man aldrig vet förrän det är skarpt läge) och nu var hon som ett lås. Vi satt kvar och väntade på anfallen bakifrån så länge jag vågade. När jag förstod att någon var på väg drygt 500 kvar så styrde jag ut innan denne dök upp, för att anfalla på egen hand, tyvärr så accelererade hon inte lika fort som den bakifrån kom fram. Jag blev kallad både det ena och det andra av en svärande John Östman som kom farande betydligt snabbare än mig i tredjespår och som fick fortsätta ut i fjärdespår in i svängen (den manövern kostade mig 900 spänn för snäv körning), även om jag tyckte att jag var ute i tid så blev det trångt då hästen bakifrån travade betydligt snabbare än Parkes i det läget då jag tog ut henne. Östman tog dock upp och följde mig i rygg genom svängen och vann ganska enkelt ändå, medan Parkes avslutade fullt godkänt som trea utan att kunna få slag på den i ledningen, som blev tvåa även om jag tror vi hunnit förbi den om det varit en liten bit längre. Men även om loppen är lite längre på Solänget så var det lite för kort den här gången. Jag var ändå nöjd med insatsen med tanke på allt strul med henne i sommar. Tråkigt dock att hon inte är helt hundra i travet. Hon tjänade 4400 kronor genom att trava 18,2/1646 meter. Lustigt att hon och Parkin har samma resultat på sina tre första lopp i livet. 6:a, 5:a och 3:a. Han var dock ute som tvååring och fick sina pengar mer till skänks, dessutom dubbla summan mot vad Parkes tjänat, trots att hon verkligen fått arbeta för sina slantar. Vi tränar väl på och försöker hitta en lösning på hennes problem. Planen just nu är dock ett lopp på Hagmyren den 31:a augusti eller i Östersund dagen efter. Det är hur som helst en riktigt bra häst som känns rejäl att köra. Men det har jag skrivit förut. Parkes tog sin första "pallplats" som trea på Solänget i måndags Foto: ATG skärmdump Bonden anmäls hela tiden men kommer inte med. 20:e reserv tror jag i P21 på Gävle och nästan lika långt bak på Breddlopp i Östersund. Kanske han kommer med till Östersund den 1:a september. Han känns dock bra i träningen. Ettåriga Daley går fortfarande sysslolös och äter upp sig. Det går lite trögt för henne att bygga upp något hull trots avmaskningar, oljor och kraftfoder samt mer eller mindre fri tillgång till hö. Efter vår semestertripp till Grekland så kör jag igång och tränar även henne. Ska bli spännande att se vad det blir av henne. Nu jobbas det ett par dagar medan hästarna hämtar igen sig i hagen. På återhörande.